Välkommen till Lisettes blogg
måndagen den 30:e januari 2012
Nytta med nöje
Varje måndag träffar jag de här damerna och har jättekul i flera timmar! Vi dansar line dance av hjärtans lust. Och just hjärtat mår bra. Den här aktiviteten "Line dance ordnas här i vår lilla stad av föreningen för Hjärt- och lungsjuka.Leder gör två suveräna damer, Ing-Britt och Berit.
Som framgår av den lilla filmsnutten är vi många nybörjare men också många som är gamla i gamet.Ingen blir ledsen om vi skuttar lite fel här och var . Snart kan vi "shuffla" och "jazzboxa" lika bra allesammans till Elvis härliga låtar.
Men inte bara det. Jag har faktiskt läst att just den här formen av motion ska vara alldeles ypperlig om man är lite ålderstigen och skröplig ;)
Om man har osteoporos ( benskörhet), vilket säkert många av oss har så blir vi, om inte bra så åtminstone inte sämre...
Det var visst något med att man stampar/ stompar och skuttar och liksom skakar ihop det gamla skelettet så det blir lite mer stadigt och kompakt. Fa-n tro't!
Men attans så kul vi har i alla fall!
OBS! Vi kan MÅÅÅÅÅÅÅnga olika danser! Många av dem med betydligt mer komplicerade danssteg men vi kanske inte utgör en lika samlad grupp i dem..... :D
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Åh, ännu en teaser från Lisette! Heja!
Ser fram emot jitterbugg till Elivslåtar :D
Line dance, jo, jag tackar! Har jag berättat när jag skulle dansa motsvarigheten på Irland? Inte? Vill du det? Åkejrå ;)
Jag är kass på att dansa. Japp, så är det. Men en gång på Irland, långt ute på vischan, var vi på en pub. Hälsade på en svensk kompis. Med lite öl och whisky går ju det mesta - men vid folkdans går gränsen. För mig.
Min kompis bad dock varenda biffig irländare bjuda upp mig. Man har ju lärt sig att inte nobba, så jag halkade med, rödare och svettigare för varje låt. Till slut ångade jag som ett irländsk fullblod, så när störste biffen dittills kom fram orkade jag helt enkelt inte ta ett steg till utan satt frankt kvar på stolen och sa artigt "thanks, but no thanks". Han var envis, det var han, men jag var envisare. Rörde mig inte ur fläcken.
Inte förän min kompis hastade fram och drog upp mig medan han väste i mitt öra "stå upp för fan, dom spelar nationalsången nu". Åh, inte visste jag att den lät så käck på fiol och dragspel. Tittade mig omkring och ALLA stod upp. Utom jag. Biffen hade så klart inte alls bjudit upp mig utan sagt nåt helt annat som jag inte förstod. Det blir så på landet på Irland. Man fattar inte så mycket.
Fortsätt ha kul på måndagar!
Hahahahaha! Du är bara helt oöverträffbar Kesu! Fast det där med att pojkarna ombads bjuda upp dig. Nä du! Det tror jag inte på! Det var säkert av egen skön vilja de stod i långan rad! Underbart.Whisky och öl! Kanske det vore nåt för damerna på måndagseftermiddagarna ;)
Och var är alla gubbar????!!!!
Jösses så kul ni har!
Lite hjärngympa blir det väl också!
Jag har provat på en gång och visst blir man glad!
Karin:Ja du. Ständigt samma fråga! Synd för om man tittar på nätet på line dance från t.ex. USA så ser man att där är det övervägande herrar f´låt gubbar, som dansar line dance.
Moster Ma: Ja vi har faktiskt väldigt trevligt. Vi tar det inte heller så där gravallvarligt- som framgår av videosnutten! Fikastunden mitt i är inte heller att glömma ;)
Breda rumpor, smala rumpor och rumpor däremellan, man kanske kunde platsa i gänget. Synd att det är så långt.
Renee: Sure baby! Bara du tar med dig ditt glada humör så är du välkommen!
Skicka en kommentar