Hårdbevakning!

Man kommer hem till huset och utbrister:
" Har vi nu fått en råttuschling som har gått och lagt sig och dött i trossbottnen under huset igen?"

Förra gången det hände var en vinter för många år sedan.

Den lukten glömmer man aldrig!!!

Död råtta!

Just så luktar denna underbart vackra bomma redan på andra dagen efter att den slagit ut.

Därför kräver den hårdbevakning. Redan dagen efter att den slagit ut knipsar jag av den och den åker ut på komposten.
Men vacker är den. Bild kommer.
Läs om den här eller här eller googla på "Asblomma" för det är så den heter denna exotiska skönhet. Bild på den när den är utslagen kommer.

Portmonnä-pappersvikning, instruktion.

Det här utdraget ur en gammal lärarhandledning för småskolelärare ( för många många år sedan) med instruktioner på vikningen av "plånboken" fick jag av Margaretha.
Kvaliteten är inte den bästa på bilderna. (Inte hennes fel ).Men jag har gjort så gott jag kunnat. Med lite god vilja kan man kanske uttyda vad det står. Bilderna är möjligen lite lättare att läsa än texten. Om man klickar på bilderna går det lättare att läsa texten.
Väl bekomme och lycka till. Det är i alla fall kul att prova.

Rätta munnen efter matsäcken... och plånboken efter pensionen ;)

Den satt " som en smäck i fingrarna när jag fick se en ritad instruktion på hur man viker.

Lätt som en plätt. Jag hade bara lite begagnat omslagspapper hemma, men det fick duga.

Jag kunde!!!

Det blev en kasse i alla fall! Förra gången jag gjorde en så'n här var för mer än 60 år sedan!
Nostalgin flödar över.

Förr hade jag mina "hystbollar" i en sådan här.
Jag kommer att ha den hängande ovanför datorn ;)))
Nu väntar jag bara på posten och Margaretas bilder på hur jag kan vika en portmonnä av papper ;)

Det var f.ö. hon som med bild och ord ledde mig i rätt riktning med kassen. Tack M.

Rena nostalgin

Efter en del tips från den här bloggdamen ska jag nu ge mig på att försöka knyta en nätkasse , sådan som jag gjorde när jag var barn. Då sa man att man gjorde ett "bollnät" eftersom det var just det man använde kassen till, att ha sina "hystbollar" i.

Jag var ute i min "lekstuga" och letade fram några gamla äfsingar till detta mitt första försök för att se om de gamla kunskaperna möjligen går att plocka fram.

Just det här garnet var kanske inte precis det bästa jag kunde hitta för ändamålet, eftersom det är s.k.flamskgarn och det är ett ganska löst spunnet yllegarn och inte särskilt starkt.
Men eftersom alla trådarna är lika långa beroende på att det helt enkelt är itudelade garnhärvor så har jag ju en given längd och det tycker jag kunde vara praktiskt så här när jag mest vill pröva om jag överhuvudtaget grejar det här.

När jag började knyta fast trådarna på träbiten, som f.ö. också är en gammal rest från min vävtid, en bit av ett s.k. spröt,så kändes det i magen! Nästan som när jag "knöt fram" d.v.s.lade sista hand vid en nystartad, nyuppsatt väv.

Alltså när man har varpat, bommat på , skedat,solvat etc och till sist knyter fram trådarna för att börja väva. Åh, så jag kan längta efter det.Garn på skytteln och göra de första inslagen!
Men min gamla slitna kropp orkar tyvärr inte det längre.
Nåväl. Nu har jag i alla fall knutit en rad med knutar och slutar här för i dag.Knutarna kommer inte på rätt avstånd märker jag ju, så egentligen borde jag knyta trådarna runt en sticka av något slag. Men det får bli på nästa kasse ;)

Fortsättning följer.(Garnet är detsamma på alla bilderna men blixtljuset ger olika färg)

Glömda kunskaper

Först viker man den här,

som man blåser i .

Och då blir den en boll. Så här.

Lätt som en plätt.

Men kan någon av alla bloggare återskapa mina gamla kunskaper som jag en gång hade i att vika en portmonnä med två och t.o.m. med tre fack?

Jag har letat och letat efter just den modellen i många origamiböcker och på origamisidor.Ingenstans hittar jag det. Jag skulle verkligen jättegärna vilja kunna det igen. Finns det möjligen någon som kan?

Bland mycket annat som fallit bort från mitt åldrande minne vill jag också efterlysa följande:

Hur KNYTER- alltså INTE VIRKAR- man en kasse, typ bollnät sådant jag hade när jag var ung- på stenåldern. :)

Det kunde jag också en gång i tiden men alla jag frågar tittar bara lika frågande tillbaka och säger: Knyta? Menar du inte virka? Nej jag menar just knyta. Jag vill minnas att det liknade knutarna man gör när man knyter fisknät. Men då använder man ett hjälpmedel, en sorts krok, och det hade inte jag.

Ni missar väl inte?

Ni missar väl inte Cickis presentutdelning? Jag höll på att göra det. Här är länken. Verkligen värd att kolla även om du inte vinner. Hon har massor av fina textila alster. Snygga färger och fräsiga modeller.

NEJ!!!

Inte redan!
Ingen skogetur idag. Jag drar filten över mig och tar min bok istället.

F.d."valpa"

Vadå "Valpa"???
Det här är ju en vanlig flaskpip- IGEN!

Ovärderligt hjälpmedel för bokmalar

Det här "sängbordet" har med tiden blivit en av mina mest oumbärliga prylar.

Jag älskar att läsa och gärna liggandes i sängen. Men tyvärr orkar jag inte hålla i boken då. I synnerhet inte om det är en stor och tung bok. Därför blev jag glad då jag för några år sedan hittade det här kombinerade lässtödet/sängborget.

Jag använder det uteslutande till bokstöd. Jag har kommit på att det går att hålla boken på plats med ett par kraftiga resårband,och eftersom min säng är en så'n där som är höj-och sänkbar, så kan jag läsa de allra tjockaste tegelstenar sittandes eller liggandes i sängen om jag vill!

Boken jag läser f.n. heter "När rött blir svart" och är en annorlunda kriminalroman skriven av en kinesisk författare som heter Qiu Xiaolong.

Hans förra bok "En hjältinnas död" belönades med Anthony Award för bästa debutroman.
Den här tycker jag nog är bättre ändå, och ganska annorlunda mot vanliga deckare.

Jag får INTE betalt för att jag gör reklam för bordet ;)

Överflöd

Under vårt plommonträd har det sett ut så här de senaste dagarna trots att vi faktiskt har gett bort, ätit och t.o.m. skyfflat bort mängder!
Sylt och saft har vi redan tillräckligt av i år, vinbär, krusbär hallon etc. Så vad skulle jag göra med alla dessa plommon?

Chutney fick det bli. Färgen varierar beroende på att den ena satsen fick koka betydligt längre an den andra. Men de är lika goda båda sorterna.

Morgongåva!

Nu är det ordentligt eklaterat!
Som den underbare kille han är har han även sänt mig en ljuvlig och mycket personlig morgongåva ! Vad är det finaste man kan önska sig? Jo, ett ben. Det har jag också fått.
Men inte vilket ben som helst! Ett ben i äkta platina! Med gravyr! Mitt - hans älskades namn -står där med stora tydliga kärleksfulla bokstäver.
Givetvis har jag det på mig varje del av dygnet vaken eller sovande. Dessutom har vi båda (det vet jag) alltid på oss våra vänskapsband , vilka är framställda i tufft jeanstyg för att passa våra vackert ljusröda manar med blonda slingor .
Å om han ville komma där på grusgången framför mitt fönster!
Längtan är min arvedel.

(Berättade jag också att telefonnumret till mig står på baksidan av mitt smycke? Fantastiskt praktiskt om jag skulle råka komma vilse någon gång.)

Och du Lelle R, kärleksbrevet har jag under kudden. Jag har nästan läst sönder det.

Mitt eget "Skri"

Inte den här men en nästan likadan liten akvarell hade jag med på min utställning under Mekelsmässhelgens konstnatt.
Den blev stulen!!
Det ni!
Det är inte bara Munchs tavlor som är begärliga ;)

Hur skulle det kännas att sitta och titta på en stulen tava hemma ?????
Men nu kom jag på det. Här är nog förklaringen.

Troligen är det någon som haft ont om ved!! ;)

Lättjan segrade!

Det bidde en torktumlare i alla fall! Lättjan segrade som sagt. Det är förfärligt lättvindigt att bara hysta över tvätten till tumlaren intill tvättmaskinen, jämfört med att stå och hänga upp plagg för plagg i torkskåpet som stod där tidigare.
Alla negativa argument som ni andra bloggmadamer informerade om har jag fått erfara är fullt sanna- tyvärr!
MEN också de positiva.
Handdukarna är jättemjuka . Plus? Minus? Beror på. Att efter ett skönt bad svepa in sig i ett stort supermjukt badlakan är ljuvligt!
Allting- nästan -blir skrynkligare!!! Definitivt minus. Någon nämnde att kläder typ t-shirts krymper. Det har jag inte märkt ännu . Jag trodde nog att det berodde på att jag blivit någon storlek större själv...
Ett argument skrattade jag lite smått åt i smyg. Men det har jag anammat: Jag får gratis destillerat vatten till ångstrykjärnet! Jättebra eftersom vårt vatten troligen är det kalkrikaste i hela Sverige! Toppen. Nu behöver jag inte släpa med mig vatten från sta'n eller köpa dyrt.
(Det har nog snart betalat tumlaren.... ;)))
Slutligen: Jag kan ju alltid hänga ut på strecket om jag skulle längta halvt ihjäl mig efter doften och raspet i frottéhanddukarna!