Träning...

..för både Alice och hennes matte.

Ta da!
Mitt första rörliga inlägg.
Åstadkommet med hjälp av Mians skriftliga, mycket pedagogiska instruktion och med hennes videosnutt.

Egentligen behöver inte Alice mer träning på det här. Hon behärskar sin "träningsboll" till fulländning.
Lägg särskilt märke till hennes nosteknik

(Ur bollen trillar oskalade pumpafrön, om någon undrar).

Tror på ett liv efter jul

Julgrisen klarade sig helskinnad undan och lever än och grymtar uppmuntrande under Alice kärleksfulla behandling!
God fortsättning på er!

Grävling på tomten!

Jag har länge, närmare bestämt i över nio år, anat att det var en grävling vi skaffade den gången vid midsommartid för nio år sedan.

Och det har jag fått bekräftat många gånger sedan dess.

Senast i dag.

Detta är de sorgliga resterna av en lovande vinranka som skulle ge goda gröna, söta, kärnfria druvor nästa år! Hur det går med det kan man lätt räkna ut.

Jag kanske ändå har lyckats rädda något av plantan om nu inte "grävlingen" bestämmer sig för att knuffa undan de skyddande korgarna som jag har lagt runtom och börjar leta efter benet som hon grävde ner vid rankans fot

Kanske hennes känsliga nos säger henne att det är meningslöst att leta där. Benet befinner sig inte där numera nämligen! Närmare bestämt befinner det sig i soptunnan!!!! (P.g.a. mattes frustrerade ilskereaktion!)

( Klematisen förra året behövde ju beskäras..... men se vinrankan, NEJ! Jäkla Alice !)

Om  plantan vissnar får vi väl hålla till godo med de druvor som  växthuset driver fram i år. Många blir de, tycks det. Hoppas bara att de mognar i tid.
Söta och goda är de här också men ACK så många kärnor ;)

Mer hjärta idag.

Hur många hundtjejer har så fantastiska vänninor? Att ge bort av det godaste man vet! MMMMM Tack hjärtevännerna.

Tre små hundar de gingo ut på vift

Bonnpojken Winston, Alice' gamle fästman ( inte att förväxla med Lelle R ,the one and only!) har fått en "lillebror" på gamla dar. Winston, som snart fyller 12, får numera dela husse och matte med en ung yster terrierkille, Sigge- 6 månader.

Efter en vild svängom i skogen med den gamla damen var det bara för ungherren att falla in i ledet!

Gammal är äldst, så Winston har täten tätt följd av Alice och på sladden kommer lilla Sigge.

Allt precis som det ska vara i en ordnad värld!.

Slut på sötebrödsdagarna!

Har ni någonsin sett en sorgsnare hund?.

Inte en enda tomat så långt ögat når. Inte ens en planta.

En lååååååång väntan till nästa sommar.

Förtroendekapitalet förbrukat!

Kärleken övervinner allt....
Alice, som i mer än 8 (åtta!) år har hållit sig på tomten, utan ordentliga stängsel eller grindar, har den här sommaren upptäckt att det finns en helt ny värld.
Och inte vilken värld som helst.
En värld med underbara hanhundar i!
Tackolov (säger matte och husse) så befinner dessa herrar sig bakom höga stängsel i en hundgård.
En vacker dag spankulerade Alice, utan att säga till oss innan, iväg den nästan en kilometer långa vägen- PÅ RIKTIGA VÄGEN- för att hälsa på hos några trevliga grannpojkar.
Hon har aldrig tidigare gått utanför tomtgränsen på detta sätt, låt gå för att hon sprungit ut för att hälsa på folk och fä som kommit förbi, men aldrig så här långt- och aldrig tidigare helt utan anledning.
Utan anledning trodde vi.
Men så upptäckte jag att hon var mitt i en löpperiod.

Vi fann henne hoppandes mot staketet, helt skamlöst utbjudande sig till pojkarna, som inte visste till sig där bakom stängslet.
Far i huset fick snickra grindar och gräva ner stolpar. Nät sattes upp vid sidan om och vi trodde att allt var fixat för att skydda henne mot stora farliga värden med alla vackra pojkar.
Trodde vi ja!
Icke dicke!
När jag så stod med näsan inne i rosenbuskarna och Alice i säkert förvar på gården- trodde jag- så vände jag mig om.
Vad fick jag se?
Jo, Alice en meter utanför de stängda grindarna!

Nästan helt ute på vägen.
Hur i hela friden?
Utan att öppna grinden bad jag henne helt artigt att hon skulle återgå till den inre borggården.
Då fick jag se hur hon lätt som en plätt lyfte lite smått på nätet med nosen och kravlade tillbaka in på fängelsegården igen!
Smart men lite besviken vovve.
Men tyvärr, numera kan vi inte ha henne helt lös på tomten.
Bilarna på grusvägen utanför kör alldeles för fort och Alice har inte den minsta trafikvana.
Så nu har en ny epok inletts.
Alltså, lååååååånngt snöre .

Trist men det enda möjliga, eftersom ett staket runt tomten är i det närmaste omöjligt.

Och grindarna då?

Tja , de får väl finnas där ändå :))) De är ju ganska snygga. Och kanske hittar inte lösdrivande kärlekskranka hanhundar det lilla hålet under nätet...

Glad sensommar på er alla bloggvänner. Jag håller som bäst på att " läsa in mig" Väl mött!

Number ONE

När Alice nu fått tel.numret till mobilen direkt på halsbanden kan hon spara på slitaget på sin allra finaste kärleksgåva: förlovningspresenten från fästmannen, ett ben i ädlaste metall med hennes namn ingraverat på ena sidan och tel.numret på den andra! Som ni ser är detta det mest slitna av alla banden och därmed också det mest kära. Numera får det endast användas vi högtidliga tillfällen.

Piratkopior

Härom veckan hade vi besök av ett par prominenta hunddamer med ytterst läckra personliga halsband .

Alice's matte var kvick på att härma efter och framställde genast flera piratkopior.

Mycket praktiskt med "hundens" mobilnummer på bandet, ish nuförtiden då rymning från tomten mer har blivit en vana än enstaka företeelse ;))

Nygammal hund

I dag när vi hade lämnat Alice hos frissan befarade vi att vi endast skulle få en halv hund tillbaka . Så långhårig var hon. Men det blev tvärtom. Vi fick 1 ½ i stället ;))
Hon vill hellre smita iväg med det utlovade benet istf att posera. Denna oskarpa bild både en face och i profil fick duga. Känner jag Mian rätt så kommer det snart flera bilder- och bättre!
Vi tycker i allafall att hon är jättesöt- nu också!

Kanske onödig just idag.....

.....men efter söndagen!.

Tid hos frissan kl 12.00! Då kommer ny bild.

Sann kärlek

Det här gamla klippet hittade jag när jag rensade kom-ihåg-tavlan i dag! Varje dag får man kärleksbevis- helt utan egen förskyllan och värdighet.Det är visserligen sant!

Modern vovve!

Mian var naturligtvis här och knäppte en bild på hur Alice ser ut om hon får sömnproblem.
Hon ser faktiskt ut som om hon gillar lurarna. I alla fall försöker hon inte skaka av sig dem som man skulle kunna tro.
Förra natten sov hon dock helt lugnt utan vare sig feromoner eller Knopfler .
Enligt väderrapporten verkar även kommande natt bjuda på svaga vindar. Skönt. Natti natti.

Bättre än feromoner!

Efter ännu en vaknatt då Alice var i det närmaste otröstlig p.g.a. höstens hårda vindar, som leker med vårt gamla hus.
Det piper, tjuter, knakar och vibrerar i vårt över hundraåriga gamla hus och Alice vet inte vad det är för ljud hon hör. Inget kan lugna ner henne och hon blir mer och mer uppskruvad allteftersom timmarna går.

Feromonerna tycks inte ha någon effekt- ännu i alla fall.
MEN, sent i natt kom jag på något.

Hon fick "låna" min MP3-spelare.
Mark Knopfler och Leonard Cohen lyckades med vad jag inte kunde.
Jag vet inte, hon kanske somnade för att hon tycker att de är trista att lyssna på? Själv gillar hon kanske Alice Cooper bättre ;)

Hon somnade med lurarna på sina små sammetsöron. Själv somnade jag också slutligen, vid 05.30 tiden för att vakna när husse tassade upp ca 30 minuter senare för att hämta tidningen!!!
Jag har inte lyssnat utanför huset än om vinden har mojnat, annars blir det väl Cohen i natt igen.

Bluff eller ej?

Dyr bluff, skrev någon på nätet ser jag i dag när jag googlar på det här.

Det spelar ingen roll. Man griper varje halmstrå om det gäller den lilla ögonstenen.

Den här tingesten köpte vi hos veterinären förra veckan efter att två nätter i rad inte kunnat rå på den rädsla lilla Alice gav utlopp för. Hon flämtade, flåsade, sprang upp och ned för trappan, försökte krypa under, inte bara täcket utan också skinnet på husse och matte.

Allt troligen, jag säger troligen eftersom jag inte vet till hundra procent orsaken, på grund av att vinden tjöt i vårt gamla över hundraåriga hus.Det vibrerade och skakade. Det kände och hörde jag också.
Alice blev för några år sedan rädd för skarpa ljud.
Det var hon inte från början men så hände något. Vad vet vi inte riktigt. Vi tror oss minnas just en händelse, men det kan också bara ha utvecklats denna rädsla hos henne.

Hon är ju verkligen inte ensam om detta . Mången hundägare ser med fasa fram mot nyårs- och påskhelgerna då framför allt ungdomar älskar alla dessa smällare som innebär ett rent helvete för våra älsklingar.

När jag i min förtvivlan över att inte kunna trösta lilla Alice ringde för att höra vad veterinärerna ger för råd, sa man att man sålde den här grejen. Man "kan inte garantera något" och "en del hundar svarar på den, andra inte" sa man.

Dyr är den. ca 400 kronor. Men hjälper den så spelar det ju ingen som helst roll vad den kostar!

Feromoner, heter det. Hjälpen som (kanske) ska göra nästa nyår bättre för lilla gumman.
Genom att koppla glasbehållaren till en sk "avgivare" som sedan sätts i ett elektriskt uttag avges syntetiska feromoner i rummet. Dessa doftsubstanser ska kunna lugna hunden.
Det är samma slags feromoner som avges i digivande tikars juver och som har visat sig ha lugnande inverkan på de små valparna. De blir uppmuntrade,lugna och avstressade. Enligt förpackningen: "Studier har visat att feromonernas inverkan fungerar även i vuxen ålder"
I hundarnas fall kan det ju inte bli frågan om placeboeffekt!
Möjligen då ifall jag som matte tror att hunden blir lugnare och på något omedvetet sätt också då har en lugnande inverkan på henne.
Fan tro't.
Återstår att se.
Nästa gång som höststormen ryter sitter den här grejen i elnätet i alla fall.
HOPPAS ATT DEN HJÄLPER!!!
Finns det någon som har erfarenheter? Hör gärna av er. Eller finns det någon som har något annat knep eller råd att hjälpa oss och lilla Alice.

F.d."valpa"

Vadå "Valpa"???
Det här är ju en vanlig flaskpip- IGEN!

Morgongåva!

Nu är det ordentligt eklaterat!
Som den underbare kille han är har han även sänt mig en ljuvlig och mycket personlig morgongåva ! Vad är det finaste man kan önska sig? Jo, ett ben. Det har jag också fått.
Men inte vilket ben som helst! Ett ben i äkta platina! Med gravyr! Mitt - hans älskades namn -står där med stora tydliga kärleksfulla bokstäver.
Givetvis har jag det på mig varje del av dygnet vaken eller sovande. Dessutom har vi båda (det vet jag) alltid på oss våra vänskapsband , vilka är framställda i tufft jeanstyg för att passa våra vackert ljusröda manar med blonda slingor .
Å om han ville komma där på grusgången framför mitt fönster!
Längtan är min arvedel.

(Berättade jag också att telefonnumret till mig står på baksidan av mitt smycke? Fantastiskt praktiskt om jag skulle råka komma vilse någon gång.)

Och du Lelle R, kärleksbrevet har jag under kudden. Jag har nästan läst sönder det.

Valp på nytt

Man kan nästan tro att vi har skaffat en ny hund! Dessutom verkar det som om hon inte bara ser yngre ut, ganska lik sig då hon var valp, tycker vi. Hon har blivit ung på nytt!

För med ens har hon också blivit okynnig som då hon var unghund. Titta bara här: Så här såg trädgården ut i överallt när vår egen "grävling" var som bäst i farten.

Kolla på Mians blogg! Mians blogg

Och vem blev tagen på bar gärning i dag om inte lilla Alice 7+!!

När jag hade bannat henne, lämnat henne och kom tillbaka efter en stund låg hon vid ett annat ställe av staketet. I färd med att leta sig nya vägar ut till friheten ute på ängen.En Hundarnas Houdini!

Mums från Lelle R

Snacka om överraskning i brevlådan!
Tack Lelle R. Jag har länge tänkt offentligt tillkännage att jag är synnerligen attraherad av en viss Herr R och nu kan jag knappast motstå dig längre efter denna storartade present! Har dock funderingar på din reella storlek ,med tanke på vissa tassavtryck utanpå medföljande brev..Dock sägs det ju att storleken inte har någon betydelse :)
Sänder några foton främst avsedda för dig Lelle R, bilder med tydlig sekvens eftersom matte inte behärskar den nya kameran till fullo så det kan inte bli någon rörlig film ännu. Matte hälsar och tackar för häftig bok liksom för underbar knäck.
Man tackar !
och njuter
och njuter
och njuter

Men modersplikten kallar,valpan klarar inte långa stunder ensam