Välkommen till Lisettes blogg

Fortfarande vinter

fredag 25 december 2009

måndag 21 december 2009

Juldoppet


Jag får se när jag dyker upp.

måndag 14 december 2009

Väntans tider

Alla vi fem ”tjejer” Lena från Nora, Karin och Kesu från Sthlm, Christina från Striberg och jag som varit med på Bis keramikkurs går nu verkligen i väntans tider.
Lussehelgen var vi nämligen uppe i Striberg hos henne på kursdag och lade sista handen vid våra alster, d.v.s. vi glaserade alla skålar och krukor och annat smått och gott som vi tillverkade för några veckor sedan.
Efter en mycket pedagogisk guidning i glasyrernas värld släppte hon lös oss bland alla burkar med spännande glasyrer
Hon har gjort små färgprover på olika sorters lera så vi kunde få en hum om hur glasyrerna skulle komma att se ut efter den sista bränningen. Massor av underbart vackra och spännande färger med olika strukturer och nyanser.
Jag önskar verkligen att de saker jag hade att glasera hade varit av betydligt högre kvalitet, men nu är det som det är.
Några (ett par) av oss hade varit med på tidigare kurser och just dessa två är dessutom verkliga konstnärer och det gav rejäla utslag på geigermätaren vid drejskivan!
Men jag tröstar mig med att det finns annat jag gör bättre än skålar och krukor ;)) Och kul var det ju att få prova på drejningen!
Jag tror också att när Bi väl plockar ut alla våra töntigt tillverkade saker så kommer vi ändå allihopa att säga: OH och Å och Nä men så fint etc.
Vänta bara!
Någon av de närmaste dagarna.
Då ni!

Men som om inte det räckte med denna och trevliga härliga kursledare Bi, finns som motor för oss alla: CHRISTINA!
Vilken tjej! Alla i hennes närhet bara MÅSTE må gott. Hon ger åt både folk och fä av hela sig.
Titta bara på Karins bilder från den fina festen Christina och hennes mysige kille Håkan bjöd på kvällen innan.
Tack och kramar till er båda två, och självklart till alla go’a hundar för ännu en toppen helg.

Morgonen startade med att den stackars Shu, Christinas och Karins gode vän och konstnär från Kina, som också var med oss under helgen, fick ett smått brutalt uppvaknande när vi fyra damer tillsammans med alla tre hundarna Luciauppvaktade honom.

Här nedan är ett axplock bilder. Blir ni nyfikna på fler bilder kan ni gå in på de andras bloggar. Vi har allesammans bilder från helgen! Välkomna! Det är bara att klicka på.


Poppan lussar för Shu

Christina
Karin

Kesu (kolla in "ljuset" hon har mellan händerna!)


Bi







torsdag 10 december 2009

Sann kärlek


Det här gamla klippet hittade jag när jag rensade kom-ihåg-tavlan i dag! Varje dag får man kärleksbevis- helt utan egen förskyllan och värdighet.Det är visserligen sant!

tisdag 8 december 2009

Ta ta ta!




Med Christina som suverän datorsupport under senan kväll, och med Mians hjälp med att omvandla formatet har jag nu gjort mitt första videoinlägg!
Från USA- Pam fick jag i dag detta underbara You Tube klipp och det är jag ju bara tvungen att dela med mig av.
Tack Pam och tack Christina!
Varsågoda! Se och njut av både killarna och hundarna och naturligtvis av ”statisterna”

måndag 7 december 2009

Astrid- en vän och stickmästare!





Min goda vän Astrid visade - och sålde sina härliga vackra stickade saker nu i helgen på en liten ”minihantverksutställningg” på ett ställe som heter Alphems Arboretum och ligger i Floby ca 1,5 mil utanför Falköping. Hon och några andra händiga damer visade vad de åstadkommit.
Man går där och dreglar över alla fina grejer, jag lovar.

Som alltid på sådana ställen tar man på tok för lite betalt med tanke på allt arbete och alla timmar som är nedlagda på deras alster.

Astrid stickar gärna krångliga, besvärliga och invecklade mönster, gärna gamla gotlandsmönster i underbara färger. De har hon en särskild snits på.
Mössor, vantar, sockor och benvärmare ramlar färdiga ur hennes flinka händer på nolltime!

Hon stickar mest i akrylgarn , inte ylle men det har ju sina fördelar det också ibland.
Det är lätt att tvätta framför allt. Och det är supermjukt!

Astrid är också en duktig akvarellmålare och tecknar ofta de små fåren som du kan se på en del mössor på bilderna.

Om någon är intresserad kan ni höra av er så förmedlar jag vidare till henne.


OK här är mina nya fina skor!
Det bästa med dem är inte att de är så fantastiskt (!!!!) snygga utan det är att de sitter och känns som ett par undrbart sköna tofflor på fötterna :)))

lördag 5 december 2009

Nöjen, nöjen!


Det är ingen måtta på hur nöjeslystna vi Gökhemspensionärer har blivit på senaste tiden!
Förra veckan Malmö.
Denna vecka Göteborg.
I dag har vi nämligen varit nere i rikets andra stad och roat oss hela dagen.

Mian har haft hand om Alice – igen!

Lisbeth och Göran och far och jag tog ett tidigt tåg för att först hinna med att shoppa loss och äta fastfood på Mac Donalds ;)) före teatern.

Efter en del strul med biljetterna, (jag hann bli rejält sur och visade prov på stor talang som bitch!) blev vi kompenserade för dessa förtretligheter med kaffe och kaka .
Bra personal, som ska ha all heder av hur de hanterade problemet och nöjda och belåtna kunde vi så sätta oss tillrätta i teatersalongen och bli roade av Claes Malmberg, Kim Sulocki och alla de andra duktiga skådespelarna i Mel Brooks ”The Producers”- Det våras för Hitler.

Det var, tyckte vi alla fyra en jättetrevlig föreställning.
Duktiga skådisar och dansare.

På hemvägen var det full fart på pratet i hela kupén. Alla pratade med alla. Gamla såväl som unga.

Sammantaget var det en mycket trevlig dag, och mina nyinköpta skor står här och glänser! ;))

I morgon ska jag kolla alla Astrids mössor, vantar och sockor som hon visar och säljer till mycket humana priser på hantverksförsäljningen på Arboretum utanför Floby.

Kanske blir det ytterligare något par benvärmare som hänger med hem;)

fredag 4 december 2009

Strutsbeteende????


Var personalen rekryterad från en strutsfarm eller var de bara vanliga svenska mesar som inte vågar ta en konflikt?
Eller rädda för att framstå som tjallare?
Eller?
???
Hur kan man jobba ihop med en pedofil i flera år utan att lägga märke till dessa fasansfulla övergrepp.
Jag blir mörkrädd.

torsdag 3 december 2009

Mat-och konsthelg i Skåne


(Bilden är ett manipulerat foto)
Förra helgen var far och jag nere i Malmö och blev rent furstligt trakterade till både kropp och själ. Våra goda vänner Lilian och Gunnar kan det där med värdskap!
Bäst i Sverige, tror jag. (OK Delad första plats då;))

Från det vi stiger ner på perrongen på Malmö central och till dess vi äntrar tåget igen känner man sig som en VIP.

Kunnigt guidade promenader i den enormt expanderande storstaden.
Lagom svängar i både små mysiga och verkligt stora och exklusiva butiker.

Inte blev det sämre av att hela stan klätt sig fin inför julen.T.o.m. ett jättelikt pariserhjul snurrade runt mitt på ett av staden torg! Det fick dock snurra utan oss eftersom klockan var lite sen och regnet gjorde sikten tämligen dålig. Synd.

På lördagen åkte vi över till Köpenhamn och eftersom helgen så tydligt gick i kulturens och konstens tecken blev det Arken med en underbar utställning av Bornholms store konstnär,Oluf Høsts underbara målningar.

Kommer ni ditt ner så missa den inte!

Vi hann också med en tur till Ordrups-gaarden och den utställning som visades där, Edward Munch. Inte fy skam det heller.

Jag höll så när på att glömma att vi faktiskt hann med några mindre gallerier i Malmö också!!!

Och för att även kroppen skulle få sitt bjöds vi på mycket och härlig mat (och dryck!) och ditbjudna både gamla och nya vänner.

Lilians omtanke räckte nästan ända hem, eftersom hennes medskickade goda Pizzabullar och även vanliga dito smakade bra när SJ behagade försena vår hemkomst med 2 hela timmar!

Tack Lilian och Gunnar för en härlig helg ( om ni kanske tittar in här på bloggen;)
Och tack Mian som hade hand om lilla Alice så vi kunde känna oss trygga när vi roade oss.

onsdag 25 november 2009

Höstvisa



Höstvisa

Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom trösta mig en smula för nu är jag ganska trött
och med ens så förfärligt allena.
Jag märkte aldrig förut att mörkert var så stort,
går och tänker på allt det där man borde.
Det finns så mycket saker jag skulle sagt och gjort
och det är så väldigt lite jag gjorde.

Skynda dig älskade, skynda att älska
dagarna mörknar minut för minut,
tänd våra ljus det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.

Jag längtar efter nånting som vi kanske glömde bort
och som du kunde hjälpa mig att finna.
En sommar går förbi, den är alltid lika kort,
den är drömmen om det man kunnat vinna.
Du kommer kanske nån gång förr'n skymningen blir blå,
innan ängarna är torra och tomma.
Kanske hittar vi varann, kanske hittar vi då på
någort sätt att få allting att blomma.

Nu blåser storm därute och stänger sommarns dörr,
det är för sent för att undra och leta.
Jag älskar kanske mindre än vad jag gjorde förr
men mer än du nånsin får veta.
Nu ser vi alla fyrar kring höstens långa kust
och hör vågorna villsamma vandra.
En enda sak är viktig och det är hjärtats lust
och att få vara samman med varandra.

I dag för 26 år sedan lämnade mamma oss.
Jag saknar henne mycket. Ofta.

tisdag 24 november 2009

Poesi och nostalgi



Den julen 1943 då jag just hade upptäckt att jag kunde läsa önskade jag mig böcker till julklapp.
Jag fick böcker. Flera stycken.

Men inte SÅ många som några år senare då jag ENDAST fick böcker i julklapp.
Det året blev det nästan lite FÖR många böcker. Det var det året jag hade börjat i skolan.
Den allra första egna boken jag fick var ”Sörgården” .
Den följde mig genom många år. Jag kan fortfarande säkert mer än hälften av alla texterna utantill.
Vilken fantastisk läslära!
Vilken läspedagogik!
Hur mycket större läsupplevelse måste det inte ha varit att få läsa om de små trollen Murr och Plurr som bodde i ett såll, eller att få lära sig att kjol stavas med kj genom dikten om ”Stina Lilla”och hennes nya fina kjol, eller Lisa och Ville som hade ett litet lamm , jämfört med senare tiders barn, som bara fick lära sig att FAR ROR och MOR ÄR EN ORM , eller hur det nu var….

För att inte tala om LENA SER EN REN. SER LENA MER? VI SER LENA.
Så utomordentligt tjatigt!!!
Var finns poesin i den texten?
När jag julen därpå fick nästa del ,”I Önnemo” kunde jag verkligen tillgodogöra mig de vackra texterna.
Som den här dikten t.ex.


"Det flög en mås”

Det flög en mås över Stockholms ström,
han flög på glänsande vingar.
Liksom en skimrande sol-lyst dröm
mot blåa rymder han svingar

Uppå Norrbro en pilt ses stå,
en pilt i trasiga kläder,

han vänder blicken mot himlen blå,
åt måsens flykt han sig gläder.

"Ack, finge jag fara liksom du
långt bort på skinande vingar!
Ack, finge jag se, vad du ser nu,
där högt i rymden du svingar!

Men jag får gå på de gator grå,
jag får båd' svälta och frysa.
En gång kan väl lyckan sig vända ändå.
En gång kan väl min stjärna lysa!"

Pekoral?

NEJ!

För mig är det fortfarande en av de vackraste dikter jag läst.

Vem vill inte se det måsen ser där högt ovan Stockholms ström? Alla har vi väl våra drömmar.

Men ”Sörgården” blev faktiskt orsak till att jag en gång på hösten i första klass satte mig upp mot min mycket snälla men stränga småskolefröken.

Fröken hade ritat en vacker blomma på svarta tavlan.
Under den skrev hon med fina jämna bokstäver ROS

Jestanes då!

Jag hade en fröken som inte kunde stava rätt!

Handen upp i luften.

-Ja Lisette? Vad är det?
- Fröken har skrivit fel.
- Vad menar du?
-ROS stavas inte så.
-?????
- Det vet jag! För på framsidan på min bok därhemma står det Anna Maria ROOS.
-!!!!!!!

Öronlappar....


… mörkblåa, mörkbruna, mörksvarta, mörkfula satt min lilla mamma och sydde dag efter dag kväll efter kväll de där vintrarna under kriget.

Hon var strax över 20 år och hade en äkta make. Egentligen var han endast en ung pojke på 24 år som slet och jobbade för henne och deras två små barn, en liten flicka på fem och en baby född i mörkaste november 1943.
Han klippte och rakade gubbar dagarna i ända.

Ibland hjälpte mamman till som ”tvålflicka” på ”Raksalongen”.
De dagarna ville alla kunderna bli rakade. Inte bara klippta…
Hon hade mjuka fina lena händer som gned in det vita tvållöddret på gubbarnas taggiga hakor.

Men det var svårt ibland att få barnvakt åt barnen. Tant Lut och farbror Ebert hade ju sitt att sköta.
Så sitta hemma i lägenheten och sy åt fabriken var bättre.

Och sy var hon en fena på. Fort gick det och bra blev det.

Öronlapparna travades i den stora bruna lådan.

10 öre per ”öra” fick hon så det gällde att trampa den gamla trampsymaskinen ihärdigt.
50 st, 100 st 300 st......

Mörkblå, mörkbruna, mörksvarta, mörkfula.

Så kom där en karl och tömde den stora lådan.

Pengar i plånboken.

Fort ut på sta’n för att se om det fanns skarpsill
kvar uppe i Gislaveds fiskaffär.

Skarpsillen var små beniga rackare.
Inte vad en småbarnsmamma helst ville mätta sina ungar med. Men det var vad som stod till buds - goda dagar!

Andra dagar fanns det inga sillar kvar när hon kom dit. Då fick det bli halvhärsket ”amerikanskt fläsk” i stället.

I babysängen låg lillebror och sov och på golvet låg storasyster med en pennstump och en bit papper och plitade bokstäver.
– Vad står det här, mamma?
– Volta
-Vad står det här?
-Tomtens Skur.
-Vad står det här?
-Persil
-och här?
-Norrahammar.
----

Så en dag.

”E-lek-tro-he-li-os!”
-Vad sa du?
-Det står elektrohelios här mamma.

-Ja, min tös det gör det.

Så lärde jag mig läsa den vintern en månad före jul 1943.

Den julen önskade jag mig böcker i julklapp.

söndag 15 november 2009

Modern vovve!


Mian var naturligtvis här och knäppte en bild på hur Alice ser ut om hon får sömnproblem.
Hon ser faktiskt ut som om hon gillar lurarna. I alla fall försöker hon inte skaka av sig dem som man skulle kunna tro.
Förra natten sov hon dock helt lugnt utan vare sig feromoner eller Knopfler .

Enligt väderrapporten verkar även kommande natt bjuda på svaga vindar. Skönt. Natti natti.

lördag 14 november 2009

Bättre än feromoner!


Efter ännu en vaknatt då Alice var i det närmaste otröstlig p.g.a. höstens hårda vindar, som leker med vårt gamla hus.
Det piper, tjuter, knakar och vibrerar i vårt över hundraåriga gamla hus och Alice vet inte vad det är för ljud hon hör. Inget kan lugna ner henne och hon blir mer och mer uppskruvad allteftersom timmarna går.
Feromonerna tycks inte ha någon effekt- ännu i alla fall.
MEN, sent i natt kom jag på något.
Hon fick "låna" min MP3-spelare.
Mark Knopfler och Leonard Cohen lyckades med vad jag inte kunde.
Jag vet inte, hon kanske somnade för att hon tycker att de är trista att lyssna på? Själv gillar hon kanske Alice Cooper bättre ;)
Hon somnade med lurarna på sina små sammetsöron. Själv somnade jag också slutligen, vid 05.30 tiden för att vakna när husse tassade upp ca 30 minuter senare för att hämta tidningen!!!
Jag har inte lyssnat utanför huset än om vinden har mojnat, annars blir det väl Cohen i natt igen.

fredag 13 november 2009

Bluff eller ej?


Dyr bluff, skrev någon på nätet ser jag i dag när jag googlar på det här.

Det spelar ingen roll. Man griper varje halmstrå om det gäller den lilla ögonstenen.

Den här tingesten köpte vi hos veterinären förra veckan efter att två nätter i rad inte kunnat rå på den rädsla lilla Alice gav utlopp för. Hon flämtade, flåsade, sprang upp och ned för trappan, försökte krypa under, inte bara täcket utan också skinnet på husse och matte.

Allt troligen, jag säger troligen eftersom jag inte vet till hundra procent orsaken, på grund av att vinden tjöt i vårt gamla över hundraåriga hus.Det vibrerade och skakade. Det kände och hörde jag också.
Alice blev för några år sedan rädd för skarpa ljud.
Det var hon inte från början men så hände något. Vad vet vi inte riktigt. Vi tror oss minnas just en händelse, men det kan också bara ha utvecklats denna rädsla hos henne.


Hon är ju verkligen inte ensam om detta . Mången hundägare ser med fasa fram mot nyårs- och påskhelgerna då framför allt ungdomar älskar alla dessa smällare som innebär ett rent helvete för våra älsklingar.

När jag i min förtvivlan över att inte kunna trösta lilla Alice ringde för att höra vad veterinärerna ger för råd, sa man att man sålde den här grejen. Man "kan inte garantera något" och "en del hundar svarar på den, andra inte" sa man.

Dyr är den. ca 400 kronor. Men hjälper den så spelar det ju ingen som helst roll vad den kostar!

Feromoner, heter det. Hjälpen som (kanske) ska göra nästa nyår bättre för lilla gumman.
Genom att koppla glasbehållaren till en sk "avgivare" som sedan sätts i ett elektriskt uttag avges syntetiska feromoner i rummet. Dessa doftsubstanser ska kunna lugna hunden.
Det är samma slags feromoner som avges i digivande tikars juver och som har visat sig ha lugnande inverkan på de små valparna. De blir uppmuntrade,lugna och avstressade. Enligt förpackningen: "Studier har visat att feromonernas inverkan fungerar även i vuxen ålder"
I hundarnas fall kan det ju inte bli frågan om placeboeffekt!
Möjligen då ifall jag som matte tror att hunden blir lugnare och på något omedvetet sätt också då har en lugnande inverkan på henne.
Fan tro't.
Återstår att se.
Nästa gång som höststormen ryter sitter den här grejen i elnätet i alla fall.
HOPPAS ATT DEN HJÄLPER!!!
Finns det någon som har erfarenheter? Hör gärna av er. Eller finns det någon som har något annat knep eller råd att hjälpa oss och lilla Alice.

tisdag 10 november 2009

Keramik är roligt igen!

Det var Christina som stod bakom att kursen blev av. Nu i helgen var det som vi, Christina, Kesu, Karin, Lena och jag gjorde våra tappra försök att få drejskivan lite samarbetsvillig och inte bara leva sitt eget liv.Dessemellan knådade vi och arbetade fritt med lerklumparna.
Christina ,som ju är konstnär "på riktigt" gjorde den här tämligen förskräckliga figuren, som efter hand blev allt tosigare och roligare, med öron, hår, skägg och vill jag minnas även en liten ödla hängandes någonstans stod för det roligaste alstret. Hon visar den säkert när den är helt färdig glaserad och klar.Kul hade hon -och vi-när hon gjorde den och kul blev den.

För några år sedan gick jag flera kurser i keramik och rakubränning.
Jag tyckte att det var väldigt kul att ”leka” och ”kladda” med lera.
Jag skulpterade endast, inte drejade för det verkade alltför svårt.
Den här skarven och flera andra sådana gjorde jag och eftersom mina vänner tyckte om dem tog jag med dem på några utställningar. Folk gillade och köpte.


På en jurybedömd utställning fick jag t.o.m. första pris för just dessa skarvar och juryn uppmuntrade mig att fortsätta. Jag var stolt som en tupp.

Så förra sommaren (-08) firade jag en födelsedag och blev uppvaktad av vår lokaltidning.
Då journalisten sedan i ”hyllningsartikeln” om/till mig valde att utelämna namnet på min keramiklärare blev hon så förnärmad och förgrymmad att hon direkt sa upp bekantskapen med mig! Jag blev omedelbart ”persona non grata”.
Detta gjorde att jag totalt tappade lusten för fortsatt kontakt med allt vad keramik hette.

Ända tills Christina skrev sitt inlägg på bloggen. Hon kom med förslag om keramikkurs.
Så inspirerande som hon skrev och vilka bilder på de fina alster hon hade gjort. Klicka på länken! Ett måste!
Själv klickade jag vidare in på Bis hemsida. Fast på kroken!

Och nu har jag haft tre av de roligaste dagarna på mycket mycket länge!
Jag och mina andra bloggvänner knådade, kladdade och modellerade. Jag t.o.m. drejade!
Gå in på Christinas sida igen och titta på hur roligt vi hade!

Men ännu finns det inga färdiga alster att visa upp..
Torkning. Skröjbränning. Glasering . Rom byggdes inte på en dag.
Så här ser några av mina grejer ut i vardande stund (om inte Bi har hunnit skröjbränna dem redan).

Att bli undervisad av en så duktig keramiker, med så lång erfarenhet och så mycken inneboende pedagogik det var härligt!
Bi var en sjutusan till lärare, det måste jag säga. Hon hade en massa knep och erfarenheter som hon glatt och villigt delade med sig av. För att inte tala om alla fina saker hon har gjort som inspirerade oss.
Nu är det roligt med lera igen.
Att få bo hos Christina den varmhjärtade generösa , Håkan den store tystlåtne( som har gjort en smått fantastisk modell av deras fina hus, Stribergs station), Gaia den underbara skygga och Poppan den ljuvliga frimodiga (titta här och här och på många andra ställen på Christinas blogg!), i deras härliga hem gjorde de här höstdagarna till en av det här årets höjdpunkter.
WOW!!!
Christina har massor av bilder från vår keramikhelg just nu på sin blogg. Gå gärna in där.
Jag kommer att suga på den här karamellen länge!
Får ni chansen att komma med på an sådan här kurs längre fram, så missa den inte!

torsdag 5 november 2009

..........utsprungen


I all sin exotiska skönhet.
Jag är ju ingen mästerfotograf, men jag tycker ändå att dess skönhet framgår på den här bilden. Några fler bilder blir det inte just nu eftersom den redan har åkt ut på komposten ( den hade redan börjat lukta :( )och de övriga knopparna är pyttesmå än så länge.

fredag 30 oktober 2009

Hårdbevakning!


Man kommer hem till huset och utbrister:
" Har vi nu fått en råttuschling som har gått och lagt sig och dött i trossbottnen under huset igen?"

Förra gången det hände var en vinter för många år sedan.

Den lukten glömmer man aldrig!!!

Död råtta!
Just så luktar denna underbart vackra bomma redan på andra dagen efter att den slagit ut.
Därför kräver den hårdbevakning. Redan dagen efter att den slagit ut knipsar jag av den och den åker ut på komposten.
Men vacker är den. Bild kommer.
Läs om den
här eller här eller googla på "Asblomma" för det är så den heter denna exotiska skönhet. Bild på den när den är utslagen kommer.

torsdag 29 oktober 2009

Portmonnä-pappersvikning, instruktion.








Det här utdraget ur en gammal lärarhandledning för småskolelärare ( för många många år sedan) med instruktioner på vikningen av "plånboken" fick jag av Margaretha.
Kvaliteten är inte den bästa på bilderna. (Inte hennes fel ).Men jag har gjort så gott jag kunnat. Med lite god vilja kan man kanske uttyda vad det står. Bilderna är möjligen lite lättare att läsa än texten. Om man klickar på bilderna går det lättare att läsa texten.
Väl bekomme och lycka till. Det är i alla fall kul att prova.

tisdag 27 oktober 2009

Rätta munnen efter matsäcken... och plånboken efter pensionen ;)


Den satt " som en smäck i fingrarna när jag fick se en ritad instruktion på hur man viker.

Lätt som en plätt. Jag hade bara lite begagnat omslagspapper hemma, men det fick duga.

Jag kunde!!!

Det blev en kasse i alla fall! Förra gången jag gjorde en så'n här var för mer än 60 år sedan!
Nostalgin flödar över.
Förr hade jag mina "hystbollar" i en sådan här.
Jag kommer att ha den hängande ovanför datorn ;)))
Nu väntar jag bara på posten och Margaretas bilder på hur jag kan vika en portmonnä av papper ;)
Det var f.ö. hon som med bild och ord ledde mig i rätt riktning med kassen. Tack M.

söndag 25 oktober 2009

Rena nostalgin





Efter en del tips från den här bloggdamen ska jag nu ge mig på att försöka knyta en nätkasse , sådan som jag gjorde när jag var barn. Då sa man att man gjorde ett "bollnät" eftersom det var just det man använde kassen till, att ha sina "hystbollar" i.
Jag var ute i min "lekstuga" och letade fram några gamla äfsingar till detta mitt första försök för att se om de gamla kunskaperna möjligen går att plocka fram.
Just det här garnet var kanske inte precis det bästa jag kunde hitta för ändamålet, eftersom det är s.k.flamskgarn och det är ett ganska löst spunnet yllegarn och inte särskilt starkt.
Men eftersom alla trådarna är lika långa beroende på att det helt enkelt är itudelade garnhärvor så har jag ju en given längd och det tycker jag kunde vara praktiskt så här när jag mest vill pröva om jag överhuvudtaget grejar det här.

När jag började knyta fast trådarna på träbiten, som f.ö. också är en gammal rest från min vävtid, en bit av ett s.k. spröt,så kändes det i magen! Nästan som när jag "knöt fram" d.v.s.lade sista hand vid en nystartad, nyuppsatt väv.
Alltså när man har varpat, bommat på , skedat,solvat etc och till sist knyter fram trådarna för att börja väva. Åh, så jag kan längta efter det.Garn på skytteln och göra de första inslagen!
Men min gamla slitna kropp orkar tyvärr inte det längre.
Nåväl. Nu har jag i alla fall knutit en rad med knutar och slutar här för i dag.Knutarna kommer inte på rätt avstånd märker jag ju, så egentligen borde jag knyta trådarna runt en sticka av något slag. Men det får bli på nästa kasse ;)

Fortsättning följer.(Garnet är detsamma på alla bilderna men blixtljuset ger olika färg)

fredag 23 oktober 2009

Glömda kunskaper

Först viker man den här,

som man blåser i .
Och då blir den en boll. Så här.
Lätt som en plätt.
Men kan någon av alla bloggare återskapa mina gamla kunskaper som jag en gång hade i att vika en portmonnä med två och t.o.m. med tre fack?
Jag har letat och letat efter just den modellen i många origamiböcker och på origamisidor.Ingenstans hittar jag det. Jag skulle verkligen jättegärna vilja kunna det igen. Finns det möjligen någon som kan?
Bland mycket annat som fallit bort från mitt åldrande minne vill jag också efterlysa följande:
Hur KNYTER- alltså INTE VIRKAR- man en kasse, typ bollnät sådant jag hade när jag var ung- på stenåldern. :)
Det kunde jag också en gång i tiden men alla jag frågar tittar bara lika frågande tillbaka och säger: Knyta? Menar du inte virka? Nej jag menar just knyta. Jag vill minnas att det liknade knutarna man gör när man knyter fisknät. Men då använder man ett hjälpmedel, en sorts krok, och det hade inte jag.

Ni missar väl inte?

Ni missar väl inte Cickis presentutdelning? Jag höll på att göra det. Här är länken. Verkligen värd att kolla även om du inte vinner. Hon har massor av fina textila alster. Snygga färger och fräsiga modeller.

fredag 16 oktober 2009

NEJ!!!


Inte redan!
Ingen skogetur idag. Jag drar filten över mig och tar min bok istället.

F.d."valpa"


Vadå "Valpa"???
Det här är ju en vanlig flaskpip- IGEN!

söndag 11 oktober 2009

Ovärderligt hjälpmedel för bokmalar


Det här "sängbordet" har med tiden blivit en av mina mest oumbärliga prylar.
Jag älskar att läsa och gärna liggandes i sängen. Men tyvärr orkar jag inte hålla i boken då. I synnerhet inte om det är en stor och tung bok. Därför blev jag glad då jag för några år sedan hittade det här kombinerade lässtödet/sängborget.
Jag använder det uteslutande till bokstöd. Jag har kommit på att det går att hålla boken på plats med ett par kraftiga resårband,och eftersom min säng är en så'n där som är höj-och sänkbar, så kan jag läsa de allra tjockaste tegelstenar sittandes eller liggandes i sängen om jag vill!

Boken jag läser f.n. heter "När rött blir svart" och är en annorlunda kriminalroman skriven av en kinesisk författare som heter Qiu Xiaolong.
Hans förra bok "En hjältinnas död" belönades med Anthony Award för bästa debutroman.
Den här tycker jag nog är bättre ändå, och ganska annorlunda mot vanliga deckare.
Jag får INTE betalt för att jag gör reklam för bordet ;)

lördag 10 oktober 2009

Överflöd


Under vårt plommonträd har det sett ut så här de senaste dagarna trots att vi faktiskt har gett bort, ätit och t.o.m. skyfflat bort mängder!
Sylt och saft har vi redan tillräckligt av i år, vinbär, krusbär hallon etc. Så vad skulle jag göra med alla dessa plommon?


Chutney fick det bli. Färgen varierar beroende på att den ena satsen fick koka betydligt längre an den andra. Men de är lika goda båda sorterna.