Välkommen till Lisettes blogg

Fortfarande vinter

söndag 19 december 2010

Högst aktuellt bloggämne just nu, tycks det!


Fast för vår del är det många många många år sedan vi inför julen ägnade oss åt det ädla hantverket, eller vad man nu ska kalla det.....
Men så här såg det ut i Gökhem på den tiden det begav sig!
"Allting har en ända men.... ??
("korvmakarna" ville inte vara med på bild ;)
Den här bloggaren däremot visar på ett, som vanligt, mycket pedagogiskt sätt hur den ädla konsten tillgår. Kolla!

onsdag 15 december 2010

Köp två, betala för tre......


Eller som damen på ÖB härom dagen.

När damen framför mig kom fram till kassan med ett paket värmeljus och 4 (fyra) st julkort, sa utspann sig följande samtal:
- Du får 10 st julkort för 10 (tio) kronor.
- Jag vill bara ha 4!
-Men det är billigare med 10. (!!!!!)
-Men jag vill bara ha 4.!!
-Du kan ju slänga de andra.
-Men jag vill bara ha 4!!!
-Då kostar de 12 kronor.
-Det skiter jag i! sa damen ,
tog sina värmeljus,betalade för dem och sina fyra julkort (12 kronor!) och klev mycket värdigt och mycket bestämt iväg ut ur affären!

BRAVO!!
Hade jag funnit mig så skulle jag ha applåderat! Men jag myste hela vägen hem! Hurra för bestämda gamla damer som vet vad dom vill!

måndag 13 december 2010

Så gick beslutsamhetens friska hy.....


Jag satte till en god deg, avsedd att bli till tunna goda knäckebröd.
Så kom det en massa annat emellan. Resultatet blev det här .
Men de är jättegoda de också ,
och det kommer en ny dag ( ny deg) i morgon ;)

lördag 11 december 2010

Passar mig precis!


Jag har ALLTID för bråttom. (Troligen för sent att försöka lära mig något annat,D ). Vad jag än ska ta mig för så har jag för bråttom. De här vackra amaryllisarna passar mig perfekt. Jag blir alldeles superglad varje gång jag sätter foten innanför dörren. Bråttom hade de. Och se,där står de och visar sig i all sin prakt! Mitt i den mörka vinter. Å bara SÅ vackra.Varför vänta till jul med att slå ut? Det är ju nu som är den bästa tiden. Helt utan konkurrens av gran och glitter.
( Två av dem är fortf lite blyga och väntar några dagar till)

tisdag 7 december 2010

Ljus utan os


Den här vackra fotogenlampan fick vi av mina svärföräldrar för många många år sedan.Den är vacker i sig själv och den ger ett underbart milt sken. MEN finns det någon av er bloggare som vet någon "lysolja" som inte luktar? Vi brukar köpa av den här sorten

eftersom den ska vara luktfri. Tyvärr är den inte det helt ,varför jag ibland drar mig för att ha vår lampa tänd. Finns det någon bättre sort?? Någon som vet?

söndag 5 december 2010

Gnurglor



Varför vet jag inte. Men idag kom jag att tänka på min barndoms "Gnurglor", som jag minns som underbara små figurer. Jag brukade alltid teckna gnurglor, varhelst jag hade en penna och ett stycke papper till hands.
Idag när jag googlade på dem förstår jag varför de låg mig så varmt om hjärtat.
Gnurglorna var små ljuvliga figurer!
Här på en av Passagens debattsidor hittade jag en bra och utförlig beskrivning av de små gnurglorna
När jag läser här kommer jag ihåg mycket om gnurglorna som jag hade glömt.
MEN det är endast debattinläggets upplysningar om HUR gnurglorna var som jag tar till mig. Resten av debattinlägget är helt ointressant för min del.

Men som sagt beskrivningen av gnurglorna fick mig att minnas!
Det var i serien Knallhatten som serietecknaren Al Capp skapade dessa små runda varelser som älskade alla människor så till den grad att de omedelbart föll ned döda, redo att ätas, om en människa bara så mycket som sneglade lite hungrigt på någon av dem. De kunde som föda smaka precis som den ätande önskade, smultronsmak, biffsteksmak, eller lakritssmak.De kunde de förvandla sig till såväl smörpaket som mjölkflaskor precis vad den hungrige ville.
Dessutom förökade de sig så, att om två gnurglor startade i ett hundrameterslopp, så var det 497 st när de kom i mål.
Gnurglorna gick egentligen inte att utrota.
Fast jo, de gick att döda. Det räckte ju med att titta hungrigt på dem så dog de av ren lycka. Men i gengäld föddes en handfull nya Gnurglor så det var alltid fler kvar än dem man åt upp.
!!!
När gnurglorna försvann eller när mitt intresse för dem försvann minns jag inte.
Jag får googla vidare.

onsdag 1 december 2010

Under -15 grader ute


Desto varmare inne.

I går provade jag den fina bakstenen som jag fick i somras av A, en tjej med stor fascination för stenar. Stora såväl som små. Hon har många det vill jag lova.
Jag delar denna vurm med henne men jag har inga så fina stora som hon!
Efter förra julens knäckebröds- /tunnbrödsbak, då jag mer eller mindre förstörde ett par "proffsplåtar" till spisen var jag inte så sugen på nytt bak i år.
Men så läste jag att man kan använda "baksten" i ugnen med ungefär samma resultat som om man bakar på häll.
Googlade och kom fram till att ca 600 kr för en baksten + frakt var ganska många pengar ...

Kanske A??? Jojomensan.
A. letade i sina stengömmor och förärade mig en jättefin kalksten. Slätlipad på ena sidan och alldeles lagom stor.

Jag la den på gallret lägsta falsen i ugnen.
300 grader.
Skjuts in med de tunna kakorna i ugnen

Har man ingen "grissla" ( kostar ca 200 kr!) går det lika bra med en kartongbit!
Två minuter .

Ljuvliga, knapriga. HEMBAKTA!!!!!
Jag känner mig så stolt.

Tack A . Du ska få smaka, jag lovar.