Astrid- en vän och stickmästare!

Min goda vän Astrid visade - och sålde sina härliga vackra stickade saker nu i helgen på en liten ”minihantverksutställningg” på ett ställe som heter Alphems Arboretum och ligger i Floby ca 1,5 mil utanför Falköping. Hon och några andra händiga damer visade vad de åstadkommit.

Man går där och dreglar över alla fina grejer, jag lovar.

Som alltid på sådana ställen tar man på tok för lite betalt med tanke på allt arbete och alla timmar som är nedlagda på deras alster.

Astrid stickar gärna krångliga, besvärliga och invecklade mönster, gärna gamla gotlandsmönster i underbara färger. De har hon en särskild snits på.
Mössor, vantar, sockor och benvärmare ramlar färdiga ur hennes flinka händer på nolltime!

Hon stickar mest i akrylgarn , inte ylle men det har ju sina fördelar det också ibland.
Det är lätt att tvätta framför allt. Och det är supermjukt!

Astrid är också en duktig akvarellmålare och tecknar ofta de små fåren som du kan se på en del mössor på bilderna.

Om någon är intresserad kan ni höra av er så förmedlar jag vidare till henne.

Portmonnä-pappersvikning, instruktion.

Det här utdraget ur en gammal lärarhandledning för småskolelärare ( för många många år sedan) med instruktioner på vikningen av "plånboken" fick jag av Margaretha.
Kvaliteten är inte den bästa på bilderna. (Inte hennes fel ).Men jag har gjort så gott jag kunnat. Med lite god vilja kan man kanske uttyda vad det står. Bilderna är möjligen lite lättare att läsa än texten. Om man klickar på bilderna går det lättare att läsa texten.
Väl bekomme och lycka till. Det är i alla fall kul att prova.

Rätta munnen efter matsäcken... och plånboken efter pensionen ;)

Den satt " som en smäck i fingrarna när jag fick se en ritad instruktion på hur man viker.

Lätt som en plätt. Jag hade bara lite begagnat omslagspapper hemma, men det fick duga.

Jag kunde!!!

Det blev en kasse i alla fall! Förra gången jag gjorde en så'n här var för mer än 60 år sedan!
Nostalgin flödar över.

Förr hade jag mina "hystbollar" i en sådan här.
Jag kommer att ha den hängande ovanför datorn ;)))
Nu väntar jag bara på posten och Margaretas bilder på hur jag kan vika en portmonnä av papper ;)

Det var f.ö. hon som med bild och ord ledde mig i rätt riktning med kassen. Tack M.

Rena nostalgin

Efter en del tips från den här bloggdamen ska jag nu ge mig på att försöka knyta en nätkasse , sådan som jag gjorde när jag var barn. Då sa man att man gjorde ett "bollnät" eftersom det var just det man använde kassen till, att ha sina "hystbollar" i.

Jag var ute i min "lekstuga" och letade fram några gamla äfsingar till detta mitt första försök för att se om de gamla kunskaperna möjligen går att plocka fram.

Just det här garnet var kanske inte precis det bästa jag kunde hitta för ändamålet, eftersom det är s.k.flamskgarn och det är ett ganska löst spunnet yllegarn och inte särskilt starkt.
Men eftersom alla trådarna är lika långa beroende på att det helt enkelt är itudelade garnhärvor så har jag ju en given längd och det tycker jag kunde vara praktiskt så här när jag mest vill pröva om jag överhuvudtaget grejar det här.

När jag började knyta fast trådarna på träbiten, som f.ö. också är en gammal rest från min vävtid, en bit av ett s.k. spröt,så kändes det i magen! Nästan som när jag "knöt fram" d.v.s.lade sista hand vid en nystartad, nyuppsatt väv.

Alltså när man har varpat, bommat på , skedat,solvat etc och till sist knyter fram trådarna för att börja väva. Åh, så jag kan längta efter det.Garn på skytteln och göra de första inslagen!
Men min gamla slitna kropp orkar tyvärr inte det längre.
Nåväl. Nu har jag i alla fall knutit en rad med knutar och slutar här för i dag.Knutarna kommer inte på rätt avstånd märker jag ju, så egentligen borde jag knyta trådarna runt en sticka av något slag. Men det får bli på nästa kasse ;)

Fortsättning följer.(Garnet är detsamma på alla bilderna men blixtljuset ger olika färg)