Helt ute!

Om en liten stund kommer "tjejerna" ( ingen under 65 år!) hit på vår månatliga bokträff.

Idag bjuder jag på det mest omoderna man kan bjuda på tydligen, smörgåstårta!!!

Och visst, jag tror att det är ca 25-30 år sedan jag senast gjorde någon.

Hur kan det komma sig att det går så mycket mode i vad vi äter?

Denna gamla bjudrätt är ju förträfflig egentligen. God, snygg, lättlagad.Man kan knappast misslyckas och inget stek-eller matos i huset när gästerna kommer.

Just idag innehåller min tårta en massa godis: Dillkokt vitfisk, räkor, kräftstjärtar, sparris, ägg, svart kaviar mm.

Hoppas de gillar den. Kul har vi i allafall när vi träffas. Och pratar gör vi!

Vördnadsfullt eller vanvördigt?

Igår när jag pratade med min goda vän funderade vi lite över vad som är "tillåtet och inte tillåtet" att göra med gamla saker t.ex. textilier, broderier och liknande.

Vi var eniga om att det är mer vördnadsfullt att eventuellt göra om och försöka anpassa till den värld vi dagligen vistas i för att kunna njuta av skönheten i stället för att gömma undan i skåp och hyllor- till en viss gräns förstås!

Själv kom jag då på att jag ofta, ja så gott som dagligen, njuter av min köksgardin som jag gjorde för några år sedan av en hel mängd gamla spetsar och lakan och örngott. Jag "slaktade" och gjorde nytt.

Dessa virkade spetsar, somliga riktiga konstverk, ( kolla den översta vågräta!) påminner mig om alla dessa kvinnor, som jag har förankring till bakåt i tiden, min mormor, min mamma, svärmor, mostrar och även till den kvinna jag själv var en gång.

Av all de kommentarer jag har fått om mina gardiner ( Jag har sidolängder också) har jag ännu aldrig fått någon negativ eller någon som har sagt: Så synd att du har gjort så här med dem.

Farmors underbara, och ytterligt slitstarka virkade sängöverkast har dessutom tjänat som "överdragsklädslar" till våra snygga men ack så opraktiska helvita TV-fåtöljer i många år nu. De blir dessutom bara vackrare och vackrare för varje tvätt.

Visst är det väl synd på alla dessa kvinnotimmar som ligger gömda i våra linneskåp!

(Tyvärr kan inte mina tämligen skrala bilder göra gardinerna full rättvisa.)

Överraskningspresent

I går fick vi en "överraskningspresent. En grillpanna, eller vad man nu ska kalla den.

Det verkar vara en smart pryl. Inget mer skrapande av fisk- eller köttrester från gallret.

Vi har inte hunnit prova den än .

Någon som har gjort det?

Undras om det kanske var en fin vink om att det skulle vara gott med grillning till nästa helg... Vi får väl se? ;)

Bäckravin -nix. Hålväg!

Den här sänkan trodde jag länge var en bäckravin.

Jag tycker att den ser som en sådan.
Den är så vacker på våren. Där lyser alltid de första blåsipporna och även andra vårblommor blommar tidigare här.
Men så en gång råkade jag beskriva en plats för en bonde, en av våra grannar :
-Ja, du vet där uppe vid bäckravinen.
-??? Vilken bäckravin?
-Den intill vårt hus.
-Där finns ingen bäckravin.
-???
-Det är en hålväg.
-???.

Vår granne visste, och jag fick det förklarat för mig, och senare har jag läst mycket om de här gamla hålvägarna, varav en av dem går strax intill vårt hus.
Det är alltid spännande tycker jag då förr kryper nära nu.

Den här sidan hittade jag nyligen och den ger mycket uttömmande svar på mina frågor om hålvägar i allmänhet och de runt våra trakter i synnerhet.

Vår bäckravin är alltså en gammal ridväg.
Jag fick ju dessutom en förklaring till namnet Redväg, strax utanför Falköping.
Redväg = Ridväg!
Så enkelt var det!

Uppgradering

Så här har min frukost (Lättfil+havrekuddar+dinkelflingor+cornflakes+Special K+2klippta torkade aprikoser+tranbär eller som i höstas havtornbär) sett ut de senaste tio åren. Varken mer eller mindre! Ganska enahanda kan det tyckas.
Men så har det varit i alla fall och det tycks jag ha jag mått bra av.
Men nu har det blivit en klar standardförbättring. Rejäl uppgradering, nästan kontinental frukost!

Av Mian fick jag / vi häromsistens den här lilla äggubben.
Bara att pricka ägget fylla på ett par droppar vatten .
Skjuts in med den i micron! Perfekt kokt. Dessutom är han så gullig och man blir glad av bara att se på honom.
Att jag så letade fram den här citruspressen när jag städade i köksskåpen gjorde att jag nyupptäckte den ljuvliga smaken av färskpressad apelsin. ÅÅÅÅ så gott det är.
Jag känner mig som en riktig hälsofreak på morgnarna numera!

Jag riktigt längtar till i morgon!

Smaken är forskaellig

Vad man än tycker om milstenar, så inte är de väl förargelseväckande i alla fall, vilket däremot denna skapelse blev, då den uppenbarade sig i sin fulla längd för nästan exakt 14 år sedan utanför kommunhuset i vår närmsta tätort- inte Falköping.
När konstnären efter många turer äntligen hade sitt konstverk färdigt, visade inte F-byborna någon som helst uppskattning.

Manskören, som skulle ha sjungit vid dess avtäckning på självaste nationaldagen, vägrade t.o.m. sjunga!

Över 1500 namnteckningar samlades in för att få ormen avlägsnad.
Men tji fick man.

Han står kvar än i dag.
Och jag håller allt med belackarna. Alltför slak för min smak ;)

Att den en gång var döpt till ”Midgårdsormen” är det nog få som kommer ihåg.
Vad den kallas? Ja, gissa det?

Som ledtråd vill jag minnas att någon av de konstinköpande kommungubbarna på den tiden hette Erik. ;))

Historiska vingslag på skogspromenaden

Från Vägverkets hemsida: har jag hämtat :

Til thet Siunde / När Wägarna således äre rödde och lagade / skola the och mätas medh Snören / så at alle mijler blifwa lijka långa: Och skal sextusend fampnar göra en Mijl / och widh hwar Mijl / upsättias wisse Stenar och Kännemärken / den resande Man til rättelse.

..........

Milstolparnas funktion sammanhänger med gästgiveri- och skjutsväsendets organisation. Genom milstolparna kunde resans längd beräknas. Vägvisning till olika orter började tillämpas från mitten av 1700-talet.

De äldsta kända milstolparna i Sverige är från Västergötland (och Dalarna).Mer än 350 år gamla. Från 1652! Häftigt.

Och snygga är de också! Fortfarande. Även den här som BARA är styvt 300 år.

Number ONE

När Alice nu fått tel.numret till mobilen direkt på halsbanden kan hon spara på slitaget på sin allra finaste kärleksgåva: förlovningspresenten från fästmannen, ett ben i ädlaste metall med hennes namn ingraverat på ena sidan och tel.numret på den andra! Som ni ser är detta det mest slitna av alla banden och därmed också det mest kära. Numera får det endast användas vi högtidliga tillfällen.

Piratkopior

Härom veckan hade vi besök av ett par prominenta hunddamer med ytterst läckra personliga halsband .

Alice's matte var kvick på att härma efter och framställde genast flera piratkopior.

Mycket praktiskt med "hundens" mobilnummer på bandet, ish nuförtiden då rymning från tomten mer har blivit en vana än enstaka företeelse ;))

Niger och säger att nu är det vår

Bland alla små blåsippor i backen hittar jag massor av ”pärlor". Jag får nämligen hålla ögonen på marken för att hinna före Alice. Hon älskar dem ;)

I dag kom jag att tänka på när man i ett barnprogram på TVn för många herrans år sedan på fullaste allvar visade hur man kunde göra fina halsband till sig själv eller ge bort till en älskad mamma- av ÄLGSKIT!
Jo, det var faktiskt så. Inte menat som skämt alltså. Ett par sådana där pysselgubbar, en tjej och en kille , föregångare till de där inredningsdamerna/herrarna i Martin Timellprogrammen, hade samlat in älgskitarna och visade hur man skulle lacka och trä upp dem på snöre till ”ett vackert halsband”!

Hur tosig får man egentligen vara?
Alice äter hellre upp de fina ”pärlorna” om hon kommer åt . Jag tycker nästan att hon är klokare än TV-pysslarna. ;)))
Mycket konstigt visar man i den här sortens program. Härom sistens visade den där Karin, tror jag att hon heter, hur man gjorde en klädhängare av en – just det- klädhängare!

En annan gång gjorde hon en lampskärm av fastlagsfjädrar har jag för mig. Jag kan ju minnas fel. Det kanske var av pappersremsor eller kassettband eller mjölkkartonger eller.....

Älgskitarna kan ju bli små fina påskägg? Jag kanske ska tipsa TVtjejerna? ;))