Ljus utan os

Den här vackra fotogenlampan fick vi av mina svärföräldrar för många många år sedan.Den är vacker i sig själv och den ger ett underbart milt sken. MEN finns det någon av er bloggare som vet någon "lysolja" som inte luktar? Vi brukar köpa av den här sorten

eftersom den ska vara luktfri. Tyvärr är den inte det helt ,varför jag ibland drar mig för att ha vår lampa tänd. Finns det någon bättre sort?? Någon som vet?

Gnurglor

Varför vet jag inte. Men idag kom jag att tänka på min barndoms "Gnurglor", som jag minns som underbara små figurer. Jag brukade alltid teckna gnurglor, varhelst jag hade en penna och ett stycke papper till hands.
Idag när jag googlade på dem förstår jag varför de låg mig så varmt om hjärtat.
Gnurglorna var små ljuvliga figurer!
Här på en av Passagens debattsidor hittade jag en bra och utförlig beskrivning av de små gnurglorna
När jag läser här kommer jag ihåg mycket om gnurglorna som jag hade glömt.

MEN det är endast debattinläggets upplysningar om HUR gnurglorna var som jag tar till mig. Resten av debattinlägget är helt ointressant för min del.

Men som sagt beskrivningen av gnurglorna fick mig att minnas!

Det var i serien Knallhatten som serietecknaren Al Capp skapade dessa små runda varelser som älskade alla människor så till den grad att de omedelbart föll ned döda, redo att ätas, om en människa bara så mycket som sneglade lite hungrigt på någon av dem. De kunde som föda smaka precis som den ätande önskade, smultronsmak, biffsteksmak, eller lakritssmak.De kunde de förvandla sig till såväl smörpaket som mjölkflaskor precis vad den hungrige ville.
Dessutom förökade de sig så, att om två gnurglor startade i ett hundrameterslopp, så var det 497 st när de kom i mål.
Gnurglorna gick egentligen inte att utrota.

Fast jo, de gick att döda. Det räckte ju med att titta hungrigt på dem så dog de av ren lycka. Men i gengäld föddes en handfull nya Gnurglor så det var alltid fler kvar än dem man åt upp.
!!!
När gnurglorna försvann eller när mitt intresse för dem försvann minns jag inte.
Jag får googla vidare.

Under -15 grader ute

Desto varmare inne.

I går provade jag den fina bakstenen som jag fick i somras av A, en tjej med stor fascination för stenar. Stora såväl som små. Hon har många det vill jag lova.
Jag delar denna vurm med henne men jag har inga så fina stora som hon!

Efter förra julens knäckebröds- /tunnbrödsbak, då jag mer eller mindre förstörde ett par "proffsplåtar" till spisen var jag inte så sugen på nytt bak i år.
Men så läste jag att man kan använda "baksten" i ugnen med ungefär samma resultat som om man bakar på häll.
Googlade och kom fram till att ca 600 kr för en baksten + frakt var ganska många pengar ...

Kanske A??? Jojomensan.
A. letade i sina stengömmor och förärade mig en jättefin kalksten. Slätlipad på ena sidan och alldeles lagom stor.

Jag la den på gallret lägsta falsen i ugnen.
300 grader.
Skjuts in med de tunna kakorna i ugnen

Har man ingen "grissla" ( kostar ca 200 kr!) går det lika bra med en kartongbit!

Två minuter .

Ljuvliga, knapriga. HEMBAKTA!!!!!

Jag känner mig så stolt.

Tack A . Du ska få smaka, jag lovar.

Alltför otåliga

Enligt trädgårdsmästaren skulle mina sex olika amaryllisar avlösa varandra i blomningen. Den första beräknades börja sin blomning redan i början av december för att sedan följas av de andra och den allra sista färdig att slå ut strax efter jul.
Fan tro't.
Men OK den första slår ut till 1:a advent.
Så långt följer de schemat. Men jag undrar om de övriga verkligen vill vänta snällt i kön?
Egentligen gör det mig absolut ingenting om de kommer lite tidigare.
Till julen då är det ändå så mycket färg runt om i huset så då kanske jag inte har tid att njuta av dem fullt ut.
Så välkomna ska ni vara små blommor, när ni än kommer.

Endast de här två små blyga väntar snällt på sin tid!

Mer hjärta idag.

Hur många hundtjejer har så fantastiska vänninor? Att ge bort av det godaste man vet! MMMMM Tack hjärtevännerna.

Att ge av hjärtat

Vår egen hovleverantör brukar ge av hjärtat. men inte alltid är det så här tydligt

Extra god potatisgratäng idag. :))

Kort vinter i år!

Den här lilla vitsippan höll jag så när på att trampa på i dag när Alice och jag tog vår skogetur i ösregnet. Snön har- nästan- helt gått bort. Men gick vintern verkligen över så snabbt i år?

Jag ÄÄÄÄÄLSKAR vitsippor när helst de än visar sig.
Men tyvärr, den här doftade ingenting. Trots att jag stoppade näsan alldeles nära kunde jag inte känna någon i alla fall..
Alice undrade om det var någon ny lek vi höll på med ;))

Juletall i november?

HELP! Alla ni kunniga bloggare, snälla tala om för mig varför alla små tallplantor i den vackra gläntan var målade med läbbig turkos färg ;))
Varför ??? Är det månne för att älgarna (inte) ska hitta dem? Snälla sudda bort min okunskap.
Ett helt fält lyste så grannt där i det vackra solskenet när Alice och jag var ute på skogeturen idag.

Där damp hon rätt ner..

....den goda Amelia Adamo!

Jag halkade in på förra veckans Skavlanprogram via SVT Play.
Och där satt hon, Amelia.
Ganska söt. Tyckte jag då.
Ända tills hon svarade på en av Skavlans frågor.

-Är det verkligen INGET du är rädd för?
- Jo, att bli ful!
!!!!!!!
Ojojojoj.
Helt plötsligt tyckte jag faktiskt inte längre att hon är särskilt söt. Hur det nu kunde komma sig.

Stackars henne om några år, när det inte hjälper hur mycket botox hon än sprutar in under huden på överläppen eller opererar sig både hittan och dittan.Vilken skräck väntar henne inte då!

Jag kom att tänka på vad som sägs att den gode Nathan Söderblom en gång i tiden lär ha svarat sin dotter när hon sa:
- Pappa, alla säger att jag är så söt.
Varpå Nathan svarade henne
- Det gör inget , min tös. Bara du är snäll!

Vad sägs om lite inre skönhet, Amelia?
...........

....men ljuv är november.

Åtminstone här i växthusen i den här handelsträdgården.

Mäster och hans fru har med sina gröna fingrar och massor av arbete och slit och säkert mycket "gullande" med små trilskna plantor skapat denna ljuvliga fröjd för både ögat och näsan , ja för hela själen vill jag säga! Det var helt bedövande när jag kom dit idag för att hämta mina hoppfulla amaryllislökar, som hade kommit nu.
.
Herr trädgårdsmästare hade valt ut sex stycken olika lökar som kommer att avlösa varandra i blomning, från ca tidig december till en bit in i januari.
Han gav mig många råd om hur jag skulle plantera och vattna och när jag skulle låta dem få värme och när de INTE behöver ljus m m . Jag hoppas vekligen att jag kommer ihåg allt han berättade så min "Morsdagspresent" blir riktigt lyckad:))
Tack M och P!

Så här ser de ut när jag har fått den fina "lökjorden" omkring dem och ställt dem i österfönstret med värme underifrån. Allt enligt R
I väntan på kommande fägring vill jag inte undanhålla er en glimt av en av alla mina vackra orkideer ( 8 av 14 blommar just nu) som jag nästan allesamman har fått i present vid speciella tillfällen.
Den här är väl ganska läcker, eller hur? Och, JA den är så stor som den ser ut på bilden! Enorm!
.
Jag återkommer med namnen på alla mina lökar. Men de bilder jag tog för en stund sedan var allesammans oskarpa ;(((.
Jag är urdålig på att få skärpa i mina foton. Men i morgon gör jag ett nytt försök.