Uppgradering

Så här har min frukost (Lättfil+havrekuddar+dinkelflingor+cornflakes+Special K+2klippta torkade aprikoser+tranbär eller som i höstas havtornbär) sett ut de senaste tio åren. Varken mer eller mindre! Ganska enahanda kan det tyckas.
Men så har det varit i alla fall och det tycks jag ha jag mått bra av.
Men nu har det blivit en klar standardförbättring. Rejäl uppgradering, nästan kontinental frukost!

Av Mian fick jag / vi häromsistens den här lilla äggubben.
Bara att pricka ägget fylla på ett par droppar vatten .
Skjuts in med den i micron! Perfekt kokt. Dessutom är han så gullig och man blir glad av bara att se på honom.
Att jag så letade fram den här citruspressen när jag städade i köksskåpen gjorde att jag nyupptäckte den ljuvliga smaken av färskpressad apelsin. ÅÅÅÅ så gott det är.
Jag känner mig som en riktig hälsofreak på morgnarna numera!

Jag riktigt längtar till i morgon!

Smaken är forskaellig

Vad man än tycker om milstenar, så inte är de väl förargelseväckande i alla fall, vilket däremot denna skapelse blev, då den uppenbarade sig i sin fulla längd för nästan exakt 14 år sedan utanför kommunhuset i vår närmsta tätort- inte Falköping.
När konstnären efter många turer äntligen hade sitt konstverk färdigt, visade inte F-byborna någon som helst uppskattning.

Manskören, som skulle ha sjungit vid dess avtäckning på självaste nationaldagen, vägrade t.o.m. sjunga!

Över 1500 namnteckningar samlades in för att få ormen avlägsnad.
Men tji fick man.

Han står kvar än i dag.
Och jag håller allt med belackarna. Alltför slak för min smak ;)

Att den en gång var döpt till ”Midgårdsormen” är det nog få som kommer ihåg.
Vad den kallas? Ja, gissa det?

Som ledtråd vill jag minnas att någon av de konstinköpande kommungubbarna på den tiden hette Erik. ;))

Historiska vingslag på skogspromenaden

Från Vägverkets hemsida: har jag hämtat :

Til thet Siunde / När Wägarna således äre rödde och lagade / skola the och mätas medh Snören / så at alle mijler blifwa lijka långa: Och skal sextusend fampnar göra en Mijl / och widh hwar Mijl / upsättias wisse Stenar och Kännemärken / den resande Man til rättelse.

..........

Milstolparnas funktion sammanhänger med gästgiveri- och skjutsväsendets organisation. Genom milstolparna kunde resans längd beräknas. Vägvisning till olika orter började tillämpas från mitten av 1700-talet.

De äldsta kända milstolparna i Sverige är från Västergötland (och Dalarna).Mer än 350 år gamla. Från 1652! Häftigt.

Och snygga är de också! Fortfarande. Även den här som BARA är styvt 300 år.

Number ONE

När Alice nu fått tel.numret till mobilen direkt på halsbanden kan hon spara på slitaget på sin allra finaste kärleksgåva: förlovningspresenten från fästmannen, ett ben i ädlaste metall med hennes namn ingraverat på ena sidan och tel.numret på den andra! Som ni ser är detta det mest slitna av alla banden och därmed också det mest kära. Numera får det endast användas vi högtidliga tillfällen.

Piratkopior

Härom veckan hade vi besök av ett par prominenta hunddamer med ytterst läckra personliga halsband .

Alice's matte var kvick på att härma efter och framställde genast flera piratkopior.

Mycket praktiskt med "hundens" mobilnummer på bandet, ish nuförtiden då rymning från tomten mer har blivit en vana än enstaka företeelse ;))

Niger och säger att nu är det vår

Bland alla små blåsippor i backen hittar jag massor av ”pärlor". Jag får nämligen hålla ögonen på marken för att hinna före Alice. Hon älskar dem ;)

I dag kom jag att tänka på när man i ett barnprogram på TVn för många herrans år sedan på fullaste allvar visade hur man kunde göra fina halsband till sig själv eller ge bort till en älskad mamma- av ÄLGSKIT!
Jo, det var faktiskt så. Inte menat som skämt alltså. Ett par sådana där pysselgubbar, en tjej och en kille , föregångare till de där inredningsdamerna/herrarna i Martin Timellprogrammen, hade samlat in älgskitarna och visade hur man skulle lacka och trä upp dem på snöre till ”ett vackert halsband”!

Hur tosig får man egentligen vara?
Alice äter hellre upp de fina ”pärlorna” om hon kommer åt . Jag tycker nästan att hon är klokare än TV-pysslarna. ;)))
Mycket konstigt visar man i den här sortens program. Härom sistens visade den där Karin, tror jag att hon heter, hur man gjorde en klädhängare av en – just det- klädhängare!

En annan gång gjorde hon en lampskärm av fastlagsfjädrar har jag för mig. Jag kan ju minnas fel. Det kanske var av pappersremsor eller kassettband eller mjölkkartonger eller.....

Älgskitarna kan ju bli små fina påskägg? Jag kanske ska tipsa TVtjejerna? ;))

VÅREN ÄR HÄR!!!!!

Jag hade ingen kamera och eller video med mig när jag var ute med Alice i dag men jag måste ändå få avlägga rapport:

3 bofinkar i trädgården
Massor av vipor på åkern utanför.
4 starar på samma åker
2 par tranor på åkern strax intill Mians torp
Ett femtiotal tranor ovanför huset på väg till Rösjön eller Hornborgasjön ( Dom velade lite!)

Nästan helt snöfritt på gården

4 nya sorkhögar under äppelträden ;(

Jätteskitiga fönster i eftermiddagssolen

Solcellslamporna i trädgården lyser flera timmar på kvällen

Stor bukett med snödroppar på köksbordet


Det är visserligen sant!

Cloisonne

Häromdagen när jag skulle snofsa till mig lite hittade jag i mina gömmor det här lilla hängsmycket.

Det köpte jag när vi var på ett besök på en cloisonnéfabrik, när vi var på en semesterresa i Kina för ett par år sedan. Många av de saker man gjorde var enormt vackra.
Färger, former och "finish".
Tyvärr tillät inte min kassa några av finaste sakerna.

Jag tog en del bilder på den långa tillverkningsprocessen med många, många moment och kanske inte mina bilder kommer i rätt ordning men på det stora hela har jag nog fått med de flesta momenten tror jag, från början till färdig produkt.

Arbetsförhållandena är inte precis vad vi är vana vid från svenska arbetsplatser.

På "basmaterialet", en urna, skål, armband eller vad det är för sak ritas det oftast mycket invecklade mönstret.
Därefter klipper man till metalltrådar som för hand limmas fast på kopparn för att sedan lödas dit med värme.



I de "hålor" som bildas innanför trådarna fyller man i de olika färgerna Allt för hand.





Färgerna fylls i med många olika lager och olika bränningar mellan varje lager.
Till slut är färgen lika hög som metalltråden.

Då vidtar det som jag tyckte verkade vara det tyngsta och mest arbetsamma arbetet. Slipningen.
Arbetarna satt framåtlutade i en fixerad ställning och slipade och slipade och slipade.
Först med grova klossar och sedan med en sorts pimpsten och slutligen med fiint sandpapper. Ända tills man inte kunde känna metalltrådarna längre.
Titta på hur de satt och på belysningen och på vattnet som hela tiden spolades för att det inte skulle bli för varmt kan jag tro, och för slipeffektens skull! Vad skulle arbetsskyddslagen i Sverige säga tro?




Alla de här skräckinjagande men vackra maskerna skulle jag gärna velat ha.
..eller någon stor fin urna

Men jag är väldigt nöjd med de små fiskarna och mitt vackra armband!

Vill du läsa mer så har Wikipedia har en ganska bra sida här

Rapport från spelhålan

Domino är jättekul!
Efter dagens spel står det 1-1.
Far vann på bättre taktik, jag på en rejäl portion tur!. Jag tror att jag ska tjuvträna på nätet. Hihi. ;)
20 kr till spelkassan!

Spelgalen

Nej inte precis spelgalen, men jag är mycket förtjust i olika spel. Jag försöker ofta få med mig familj och vänner på det men det är inte så ofta de nappar. I julas försökte vi, Mian och jag t.o.m. få igång det gamla "Finans" men övriga familjemedlemmar ställde sig mycket kallsinniga och ville hellre knäcka vanliga nötter. Det blev några omgångar "Alfapet" och det var inte dåligt det.
Under långa mörka vinterkvällar och eftermiddagar brukar far och jag spela Gin & Rummy- om pengar!!- som läggs i en gemensam kassa.
Spelkassan länsar vi någon gång under sommaren eller på semestern och då går vi ut och äter riktigt flott (efter våra villkor) på restaurang.

I går kände jag för lite förnyelse och gick till vår eminenta bokhandel och frågade efter Dominospel.

-Tyvärr, det har vi inget.
Men hallå, som ungarna brukar säga.- Ni har ju en massa andra spel.
- Ja, men inte Domino.
- Nähä. Var kan jag då få tag i ett sådant, tror ni?
-Försök med Mys Pys.
-????
-Mys Pys, leksaksaffären runt hörnet.
Och si där hittade jag ett set. Inte världens snyggaste precis, men ändå ganska hyggligt. Det är av plast, men brickorna rejält tunga och faktiskt sköna att hålla i och handskas med.
Nu har jag suttit och googlat runt på nätet för att hitta ordentliga, och helst lite krångliga spelregler. Och spelregler finns det. Många! Reglerna som beskrivs på den här sajten fastnade jag för, så nu ska vi se om vi blir bitna.Spansk Domino är det som gäller.

http://www.mattesmedjan.se/spel/spansk_domino.php
Är det någon som har några erfarenheter av dylikt spel så är jag jätteglad för upplysningar och tips.

Nu gör det inte så mycket om våren dröjer ett par dagar till.
Vi kan spela Domino !
Och jag lovar alla esteter: Om vi blir bitna ska jag köpa "riktiga" snygga dominobrickor!Så'na som de ska se ut, svarta, med vita prickar och inte som de här.