När Alice och jag går i skogarna runt oss hittar vi många fantasifulla och också ganska fantasieggande namn på de skyltar som skogsägarna har satt upp till vårt fromma.
På den första står det:
Då frågar jag mig vem Buss eller Busse kan ha varit? Och vad är en intaka? Jag googlade på det och hittade en gård utanför Ulricehamn med det namnet, men i övrigt ingen förklaring. Kan det möjligen ha att göra med intäkt? Hm Kanske.
Nästa skylt talar om att någon har fått ”släppa té” , tror jag,för jag tror inte att det finns någon fransk särskilt långsam pastej att hitta ute i Ulleneskogen precis.
Den tredje skylten vi stöter på vill nog att vi ska ta av till höger,( ta te´ höjel!) eller om det möjligen är så att marken är lite höglänt en bit fram.
På Gjusevägen” har vi ALDRIG någonsin sett någon gjuse. Men här brukar finnas ekorrar- åtminstone stannar Alice alltid vid samma höga gran och spanar längtansfullt uppåt stammen. Där såg hon för fyra år sedan en gullig ekorre i alla fall.
På ”Mansberget” har vi aldrig mött någon man och var Värslaråsen ligger är dolt i dimmor i dag.
Men att lillhusse Petter har en egen mo det är väl självklart! Det står det ju på skylten!
Petters blir i västgötaöversättning: Pettsa, och att man har glömt ett "t" kan man ju ha överseende med :)
Trevlig söndagspromenad önskas er av Alice och matte!