Den julen 1943 då jag just hade upptäckt att jag kunde läsa önskade jag mig böcker till julklapp.
Jag fick böcker. Flera stycken.
Men inte SÅ många som några år senare då jag ENDAST fick böcker i julklapp.
Det året blev det nästan lite FÖR många böcker. Det var det året jag hade börjat i skolan.
Den allra första egna boken jag fick var ”Sörgården” .
Den följde mig genom många år. Jag kan fortfarande säkert mer än hälften av alla texterna utantill.
Vilken fantastisk läslära!
Vilken läspedagogik!
Hur mycket större läsupplevelse måste det inte ha varit att få läsa om de små trollen Murr och Plurr som bodde i ett såll, eller att få lära sig att kjol stavas med kj genom dikten om ”Stina Lilla”och hennes nya fina kjol, eller Lisa och Ville som hade ett litet lamm , jämfört med senare tiders barn, som bara fick lära sig att FAR ROR och MOR ÄR EN ORM , eller hur det nu var….
För att inte tala om LENA SER EN REN. SER LENA MER? VI SER LENA.
Så utomordentligt tjatigt!!!
Var finns poesin i den texten?
När jag julen därpå fick nästa del ,”I Önnemo” kunde jag verkligen tillgodogöra mig de vackra texterna.
Som den här dikten t.ex.
"Det flög en mås”
Det flög en mås över Stockholms ström,
han flög på glänsande vingar.
Liksom en skimrande sol-lyst dröm
mot blåa rymder han svingar
Uppå Norrbro en pilt ses stå,
en pilt i trasiga kläder,
han vänder blicken mot himlen blå,
åt måsens flykt han sig gläder.
"Ack, finge jag fara liksom du
långt bort på skinande vingar!
Ack, finge jag se, vad du ser nu,
där högt i rymden du svingar!
Men jag får gå på de gator grå,
jag får båd' svälta och frysa.
En gång kan väl lyckan sig vända ändå.
En gång kan väl min stjärna lysa!"
Pekoral?
Jag fick böcker. Flera stycken.
Men inte SÅ många som några år senare då jag ENDAST fick böcker i julklapp.
Det året blev det nästan lite FÖR många böcker. Det var det året jag hade börjat i skolan.
Den allra första egna boken jag fick var ”Sörgården” .
Den följde mig genom många år. Jag kan fortfarande säkert mer än hälften av alla texterna utantill.
Vilken fantastisk läslära!
Vilken läspedagogik!
Hur mycket större läsupplevelse måste det inte ha varit att få läsa om de små trollen Murr och Plurr som bodde i ett såll, eller att få lära sig att kjol stavas med kj genom dikten om ”Stina Lilla”och hennes nya fina kjol, eller Lisa och Ville som hade ett litet lamm , jämfört med senare tiders barn, som bara fick lära sig att FAR ROR och MOR ÄR EN ORM , eller hur det nu var….
För att inte tala om LENA SER EN REN. SER LENA MER? VI SER LENA.
Så utomordentligt tjatigt!!!
Var finns poesin i den texten?
När jag julen därpå fick nästa del ,”I Önnemo” kunde jag verkligen tillgodogöra mig de vackra texterna.
Som den här dikten t.ex.
"Det flög en mås”
Det flög en mås över Stockholms ström,
han flög på glänsande vingar.
Liksom en skimrande sol-lyst dröm
mot blåa rymder han svingar
Uppå Norrbro en pilt ses stå,
en pilt i trasiga kläder,
han vänder blicken mot himlen blå,
åt måsens flykt han sig gläder.
"Ack, finge jag fara liksom du
långt bort på skinande vingar!
Ack, finge jag se, vad du ser nu,
där högt i rymden du svingar!
Men jag får gå på de gator grå,
jag får båd' svälta och frysa.
En gång kan väl lyckan sig vända ändå.
En gång kan väl min stjärna lysa!"
Pekoral?
NEJ!
För mig är det fortfarande en av de vackraste dikter jag läst.
Vem vill inte se det måsen ser där högt ovan Stockholms ström? Alla har vi väl våra drömmar.
Men ”Sörgården” blev faktiskt orsak till att jag en gång på hösten i första klass satte mig upp mot min mycket snälla men stränga småskolefröken.
Fröken hade ritat en vacker blomma på svarta tavlan.Under den skrev hon med fina jämna bokstäver ROS
Jestanes då!
Handen upp i luften.
-Ja Lisette? Vad är det?
- Fröken har skrivit fel.
- Vad menar du?
-ROS stavas inte så.
-?????
- Det vet jag! För på framsidan på min bok därhemma står det Anna Maria ROOS.
-!!!!!!!
Du skriver så himla fint - månne du har Anna Maria Roos att tacka för en del av det?
SvaraRaderaDe här läseböckerna tror jag bestämt att min mamma hade i skolan. Undrar just hur länge de användes?
Jag vet inte var min mammas böcker har tagit vägen, men jag bläddrade i dem mycket som barn. Hade de inte väldigt fina bilder också?
Nej, jag tycker inte heller att dikten om pojken och måsen kommer i närheten av ett pekoral.
Eller så älskar jag pekoral, för mig griper texten.
Underbar avslutning när du rättade din fröken ;)
Christina: Smickrare där!! Tack ändå, jag slickar i mig av "rooset" ;)
SvaraRaderaChristina: Jag glömde säga att vistt hade böckerna fina bilder. Typiskt att du kommer ihåg det:)))
SvaraRaderaSå rätt du har och så fint du skriver...
SvaraRaderaMoster Ma: Tack.
SvaraRaderaEtt så observant barn måste ha varit en fröjd att undervisa.
SvaraRaderaJag älskar både Önnemo och Sörgården - fast jag hade den där gula med Vang-Nymans bilder, som jag inte gillade. Tror att jag skrev om det för ett tag se'n...
Margaretha
Margaretha: Jag visste inte ens att det existerade en version med Vang-Nymans bilder! Tack för den upplysningen. Här ska googlas.
SvaraRaderaF.ö.jag var nog en ganska bra elev att ha att göra med. Inte på långa vägar så oppkäftig som jag blev på gammelda'r.....;)
http://bastmattan.blogspot.com/2009/08/eskapism-eller-bildbladder.html
SvaraRaderahär skrev jag lite om den läseboken - men det ger inga upplysningar om läseboken. När jag reser mig nästa gång kan jag titta efter vad boken heter. Jag tror jag vet var jag har den.
Margaretha
Margaretha: Tack gärna.
SvaraRaderaLisette,
SvaraRaderaÖnnemo, Lillköpingsbarnen, Sörgården, Folkskolansläsebok och jag vet inte hur många andra läseböcker jag hittade - men inte den jag letade efter! Jag tror vi har mer läroböcker än de flesta människor har skönlitteratur... Men jakten går vidare i morgon. Men jag hittade en liten pärla som jag inte minns att jag sett tidigare: "400 teckningar till hembygdsundervisningen" från 1924. Den är underbar, så de tretton mejlen jag tänkt svara på i kväll får nog vänta.
Margaretha
Margaretha: Jag har inte bråttom. Den där 400 teckningar till Hb undervisningen tror jag inte jag har sett. Den verkar spännande för en hgammal skolfux som jag. Kanske värd att leta efter på antikvariat?
SvaraRaderaHa en skön kväll och (förhoppningsvis) en god natt.
Ja, jag tycker att den är värd att leta efter. Har fortfarande problem med skannern - men när den funkar igen så ska jag skanna en del bilder så att du får se.
SvaraRaderaMargaretha
Margaretha: Tackar. (även för ad. bilderna. Jag njuter)
SvaraRadera