Christina: Hej och välkommen tillbaka från riddartiden. Har du läst ut Arnböckerna nu? Vad tyckte du? Blommorna är en sorts nävor. Jag får fråga Mian, för jag vet inte riktigt just nu. Jag återkommer. Herman var inte precis någon "munter fyr". Men han kanske betedde sig högst normalt? Han ville i alla fall inte bubbla över av lycka, så som jag fick en uppfattning om att din lille plutt gjorde. Hur som helst. När han genomgått sin omstyling blev han hur god som helst. Och här kommer ett tips: Eftersom far och jag inte är några jättestora kakgrisar blev det en rejäl bit Herman över ända tills några dagar sedan, och den verkade stå sig också. Men eftersom vi börjat tröttna så smått förvandlade jag honom ytterligare ett steg. Jag skar supertunna skivor och rostade och torkade dem i ugnen och fick på så sätt kanongoda skorpor!
Ja, nu har jag gudskelov läst ut Arn-böckerna, och vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag har alltid tyckt att Guillou varit en bättre journalist än författare, och har inte varit så intresserad av att läsa Arnböckerna förrän Bi satte dom i händerna på mig. Dessa dagar har jag svepts med av Guillous väldiga berättarglädje, så det har varit en spännande läsning...men... I och för sig tycker jag att Guillous rätt enkla personskildringar passar i den här romanformen, men blandningen av sanning och rent påhittat är lite knepig tycker jag nog. Jag har förut tyckt att vissa människor har varit ovanligt korttänkta som tydligen har trott att Arn har varit en riktig person, och som frågat efter hans grav i Varnhem. Nu förstår jag dessa människor bättre när jag inser att Guillou har utsett Arn till Birger jarls farfar(!!!). Själv kände jag ett stort behov av att googla på en massa historiska namn som nämns i böckerna för att få en rätsida på vad som var sant och vad som var falskt.
Men jag måste tillstå att jag har lärt mig en hel del genom att läsa böckerna, så jag känner mig ändå nöjd med läsningen.
Ursäkta att det blev lite långrandigt, men jag har levt med Arn en tid nu ;)
Vad tyckte du själv?
Vilket superbra knep att förvandla Herman till skorpor! Det ska jag absolut prova, eftersom jag inte heller är någon kakgris ;)
Christina: Jag instämmer med allt du säger om Guillou! Förresten, långrandigt? Jag älskar långa svar!
Kul att du gillar mitt förslag på vad man kan göra när Herman känns som om han håller på att gubba till sig. I dag bakade jag faktiskt en ny som direkt ska gå till "skorpning" för att jag tyckte att det blev så lyckat. Jag har också bakat en sats helt utan att tillsätta något socker och dessutom bytte jag ut hälften av mjölet mot "bös" d.v.s. en blandning av kli, linfrön, havre- och rågflingor m m, som jag brukar ha i mitt vanliga matbröd. Det blev jättegott tycker jag. Men jag funderar skarpt på att låta även detta bröd bli till skorpor eftersom jag tycker att det dels är väldigt gott med skorpor och dels väldigt praktiskt eftersom skorpor inte tar någon plats i frysen och också är färdiga direkt att äta.
Så många vackra trädgårdsbilder Lisette!
SvaraRaderaVad heter de vackra blommorna som står i förgrunden på bild 3?
Hur gick det förresten med din surgubbe, ja han Herman alltså?
Christina: Hej och välkommen tillbaka från riddartiden. Har du läst ut Arnböckerna nu? Vad tyckte du?
SvaraRaderaBlommorna är en sorts nävor. Jag får fråga Mian, för jag vet inte riktigt just nu. Jag återkommer. Herman var inte precis någon "munter fyr". Men han kanske betedde sig högst normalt? Han ville i alla fall inte bubbla över av lycka, så som jag fick en uppfattning om att din lille plutt gjorde. Hur som helst. När han genomgått sin omstyling blev han hur god som helst. Och här kommer ett tips:
Eftersom far och jag inte är några jättestora kakgrisar blev det en rejäl bit Herman över ända tills några dagar sedan, och den verkade stå sig också. Men eftersom vi börjat tröttna så smått förvandlade jag honom ytterligare ett steg. Jag skar supertunna skivor och rostade och torkade dem i ugnen och fick på så sätt kanongoda skorpor!
Ja, nu har jag gudskelov läst ut Arn-böckerna, och vet inte riktigt vad jag ska säga.
SvaraRaderaJag har alltid tyckt att Guillou varit en bättre journalist än författare, och har inte varit så intresserad av att läsa Arnböckerna förrän Bi satte dom i händerna på mig.
Dessa dagar har jag svepts med av Guillous väldiga berättarglädje, så det har varit en spännande läsning...men...
I och för sig tycker jag att Guillous rätt enkla personskildringar passar i den här romanformen, men blandningen av sanning och rent påhittat är lite knepig tycker jag nog.
Jag har förut tyckt att vissa människor har varit ovanligt korttänkta som tydligen har trott att Arn har varit en riktig person, och som frågat efter hans grav i Varnhem.
Nu förstår jag dessa människor bättre när jag inser att Guillou har utsett Arn till Birger jarls farfar(!!!).
Själv kände jag ett stort behov av att googla på en massa historiska namn som nämns i böckerna för att få en rätsida på vad som var sant och vad som var falskt.
Men jag måste tillstå att jag har lärt mig en hel del genom att läsa böckerna, så jag känner mig ändå nöjd med läsningen.
Ursäkta att det blev lite långrandigt, men jag har levt med Arn en tid nu ;)
Vad tyckte du själv?
Vilket superbra knep att förvandla Herman till skorpor! Det ska jag absolut prova, eftersom jag inte heller är någon kakgris ;)
Christina: Nix, jag kommer dessvärre inte ihåg vad nävorna heter. Ganska småblommiga är dom.
SvaraRaderaChristina: Jag instämmer med allt du säger om Guillou! Förresten, långrandigt? Jag älskar långa svar!
SvaraRaderaKul att du gillar mitt förslag på vad man kan göra när Herman känns som om han håller på att gubba till sig. I dag bakade jag faktiskt en ny som direkt ska gå till "skorpning" för att jag tyckte att det blev så lyckat. Jag har också bakat en sats helt utan att tillsätta något socker och dessutom bytte jag ut hälften av mjölet mot "bös" d.v.s. en blandning av kli, linfrön, havre- och rågflingor m m, som jag brukar ha i mitt vanliga matbröd. Det blev jättegott tycker jag. Men jag funderar skarpt på att låta även detta bröd bli till skorpor eftersom jag tycker att det dels är väldigt gott med skorpor och dels väldigt praktiskt eftersom skorpor inte tar någon plats i frysen och också är färdiga direkt att äta.