som man blåser i .
Och då blir den en boll. Så här.
Lätt som en plätt.
Men kan någon av alla bloggare återskapa mina gamla kunskaper som jag en gång hade i att vika en portmonnä med två och t.o.m. med tre fack?
Jag har letat och letat efter just den modellen i många origamiböcker och på origamisidor.Ingenstans hittar jag det. Jag skulle verkligen jättegärna vilja kunna det igen. Finns det möjligen någon som kan?
Bland mycket annat som fallit bort från mitt åldrande minne vill jag också efterlysa följande:
Hur KNYTER- alltså INTE VIRKAR- man en kasse, typ bollnät sådant jag hade när jag var ung- på stenåldern. :)
Det kunde jag också en gång i tiden men alla jag frågar tittar bara lika frågande tillbaka och säger: Knyta? Menar du inte virka? Nej jag menar just knyta. Jag vill minnas att det liknade knutarna man gör när man knyter fisknät. Men då använder man ett hjälpmedel, en sorts krok, och det hade inte jag.
Å vad duktig du är på att vika. Sånt kan inte jag. Jag gissar att det är att "kroka" en kasse som du är ute efter. Mamma gjorde sånt men jag kan tyvärr inte hjälpa dig. Tror jag vet vad du menar för kasse. Som en sorts makramé. Har du kollat på Tradera. Där kan man hitta mycket olika handarbetsböcker och tidningar.
SvaraRaderaCicki:Ja det påminner om makramé men det görs inte med något hjälpmedel.
SvaraRaderaAh, origami är så kul! Jag kan några stycken, men portmonnä med två eller tre fack tror jag aldrig jag har sett!
SvaraRaderaDet går inte att googla?
Hoppas att du hittar modellen!
Jag tror att jag vet vad du menar, i såfall är det inte inte origami utan sån't man gjorde i småslöjden. Ska titta i gamla böcker om pappslöjd.
SvaraRaderaTror också att jag vet vad du menar för nätkasse - fast det är lite knepigt att förklara. Man måste fästa sina snören vid något, på jämt avstånd från varandra, sen knyter man bara ihop dem två och två - gärna över en smal linjal - nästa "varv" gör man likadant fast man förskjuter knytningen så att det kommer att bildas romber.
Hjälp så svårbegripligt det blev.
0 0 0 0
0 0 0
0 0 0 0
undrar om blogger låter mina mellanslag vara kvar..
Om det är helt obegripligt så kan jag kanske rita och skriva ett mejl istället.
Margaretha
Nej, det var det jag misstänkte att mellanslagen försvann - och då blev det helt obegripligt..
SvaraRaderaChristina:Visst är det kul med pappersvikning.Jag kan också några fler figurer från min barndom, men jag har väldigt svårt att plocka fram dem.Googla har jag prövat men jag får för många svar;) Det är jättesvårt att komma vidare bland allt.
SvaraRaderaMargareta: Jovisst är det så. Det är sådant som jag gjorde när jag var barn. Men jag är så gammal så vi hade inte någon pappslöjd:)) I stället hade jag en duktig mamma. Det gick bra det också.
Jag tog ordet origami lite slarvigt mest för att man då vet vad jag pratade om.
Det vore jättekul om du kunde leta fram den där "portmonnän" åt mig. Jag har verkligen försökt men "den sitter inte i fingrarna" tyvärr.
Men hurra! Jag tror att mitt minne vaknar så smått när du talar om de där förskjutna knutarna. Dock tror jag att jag helt enkelt startade med att göra en enda stor knut av alla trådarna längst ner från början, och sedan började man knyta dem två och två. Tror du inte att det skulle kunna fungera. Dina mellanslag och förflyttningar som du försökte förklara tror jag stämmer. Jag ska prova i dag. Tack snälla du. Hittar du dessutom mer om det här är jag jättetacksam.
Har du möjligen varit "slöjdfröken"??
Margareta: Jag glömde fråga dig vilken sorts knutar man ska använda. Vanliga råbandsknop-eller?
SvaraRaderaLisette,
SvaraRaderaPappslöjd och småslöjd hade man redan på adertonhundratalet! SÅ gammal är du väl ändå inte! Jag hittade den portmonän jag tror du menade i en bok från 1914, "De tre första skolårens arbetsövningar i samband med undervisningen i hembygdskunskap" av K. Hugo Segerborg. Kanske din mamma fick sina kunskaper i småskolan.
Min skanner vägrar att samarbeta med datorn - och jag får ingen hjälp med det förrän om tre veckor. Men jag kan kopiera de aktuella bladen och skicka med snigelpost om du mejlar mig din adress till nassepost at telia dot com.
Jo visst måste det bra att börja med att knyta ihop alla trådarna - antagligen lättare eftersom man då kan fästa det vid en krok eller handtag. Fransar på äldre dukar/löpare är ofta knutna på det här sättet. Råbandsknut skulle jag nog använda, fast jag kan tänka mig att vad som helst som inte glider går bra.
Jag är textilare och har ett förflutet som "fröken" på alla stadier och alla ämnen.
Margaretha
Margareta: Kunde just tro att du hade/har ett förflutet som lärare, och ish med textilier! Beträffande småslöjden vet jag allt att man hade småslöjd som sådan,men den fanns väl egentligen inte som ämne?Det gick väl in under hembygdskunskap som du säger.
SvaraRaderaAngående knutarna skulle jag naturligtvis ha tänkt på det,eftersom jag har vävt en hel del i mina da'r,dock inte nu för tiden eftersom varken rygg eller axlar håller för det längre
Båda mina vävstolar, först den egenköpta och sedan den ärvda har jag gjort mig av med till förmån för måleriet. Tiden har sin gång.
Jag kommer nog att pröva med "fransknutar" när jag ska göra min kasse.
Ang."portmonnän":
Den där boken, har du den själv? Vilken pärla.Jag vill jättegärna att du skickar mig hur man viker.
Jag har mejlat dig. Hoppas det kommer fram. Om inte kan du väl höra av dig är du snäll
P.S. Vad är det egentligen för skillnad på origami och pappersvikning? Jag trodde att det var det japanska namnet för just pappersvikning, även om det är enkla grejer som viks ??? D:S:
Lisette,
SvaraRaderaEn av släktens många häftiga kvinnor (född 1882), var en fantastisk småskollärare som gick sommarkurser på Nääs och körde sin egen Chevrolet när hon inte cyklade land och rike omkring. Hennes böcker har jag nu stor glädje av - det var förresten hon som lärde mig att knyppla, slå frivolitetr och virka spetsar, bland mycket annat.
Som du så riktigt säger är origami inget annat än pappersvikning, även om jag tror att man tänker på de typiska kuberna, tranorna, parasoller och allt vad det nu är - snarare än portmonäer, saltkar och vindsnurror.
Nå'n stans på min blogg har jag förresten en bild av en otrolig tekanna vikt i papper - ska se om jag kan leta fram den.
Så här säger NE:
origami [origami] (jap., av ori 'vikande' och kami 'papper'), pappersvikningskonst, konsten att vika papper för att forma figurer och dekorativa föremål. Den fanns i Japan redan på 800-talet, då papper började användas mer allmänt. Vanligtvis utgår man från specialgjorda kvadratiska pappersark. Dessa kan vara kolorerade på ena eller båda sidorna, och flera ark kan kombineras. Många origamifigurer kan animeras. Figurerna kan vara av mycket enkelt slag, skapade av barn, eller konstnärliga och komplicerade. De har använts både vid ritualer och ceremonier och till leksaker, pedagogiska föremål, förpackningar, lampskärmar m.m. En enkel och välkänd origamifigur är den s.k. loppan, som roat många generationer av svenska barn.
Att väva är roligt men sliter på kroppen förutom att vävstolar ta'r plats och en väv är inget man ta'r med på kafferepet. Ändå kan jag inte göra mig av med mina........
Margaretha
Margareta: Jag ser fram emot vikningarna. Till dess får jag väl börja så smått med att försöka få till en kaasse.
SvaraRaderaVa' häftigt med din småsollärarsläkting. Vad heter hennes böcker? Någon titel? Kan man hitta dem på biblioteket? Det vore kul att leta upp någon. Det känns liksom lite personligt när vi nu har etablerat en sorts kontakt du och jag.
Lisette,
SvaraRaderaOj, jag uttryckte mig luddigt. Hon har inte skrivit böckerna - det är alla hennes böcker om undervisning jag har.
Vill du läsa böcker av mina släktingar kan du börja med Anders Ejes böcker. En del roliga andra rätt förfärliga - lätt underhållningslitteratur. Han var även en suverän översättare och spökskrivare. Och vill du läsa ännu äldre missromaner ska du läsa Herman Bjurstens "Gyltas grotta" och "Ödets lek". Jag har läst dem i min ungdom när jag plöjde igenom allt i bokväg som kom i min väg - i dag vete 17 om jag skulle ta' mig igenom dem.
Margaretha
som har hittat origami-tekannan, och hppas ha ett inslag skrivet om den innan jag lägger mig.
Ja, du kära Lisette.
SvaraRaderaDu ska i alla fall inte fråga mig .-)
Men impad blir jag.
Elisabeth: Jag med! Men vi kan väl en del annat? Eller hur?
SvaraRaderaKram på di på söndagskvällen.