I datorn ligger alla bilder som stöd för våra minnen när vi tänker tillbaka på de häpnadväckande vyerna i staden Tropea med omnejd.
Alla palazzos, med sina ståtliga portar ,de gamla murarna som har försvarat staden under dess tidiga historia,
de smala gränderna med sin Bella Notte-känsla,
det underbart turkosblåa Medelhavet som visade upp sig både milt stilla som här
eller närmast rytande med höga brusande vågor,
Capo di Vaticano,
dit vi tog oss med lokaltåget, var andlöst vackert.
Det var så mycket vackert och man är glad över sin digitalkamera som inte slukar film utan bara snällt lagrar och lagrar på lilla minnet. Både bra och dåliga ( mest dåliga ) bilder gömmer den i sitt närmast ofantliga minne!
Där finns också många bilder av de trevliga smålänningarna, som vi fick som goda vänner redan på planet ner!
Deras mysiga, mjuka dialekt fångade jag tyvärr inte med kameran. Det får väl bli nästa gång vi träffar dem, för det hoppas jag verkligen vi gör.
I magen fladdrar fortfarande alla farfallafjärilar (tautologi!) i våra magar och slåss med de andra pastasorterna kan jag tänka! För pasta har vi ätit! Massor! :))
I resväskorna fick Pecorinoost, starka chilipepparblandningar att smaksätta sin pasta med, torkad svamp m.m. följa med hem till Sverige. Tyngst av ”souvenirerna” var nog ändå alla mina vackra stenar som jag släpade hem från stränderna. Jag är obotlig stensamlare. Maxvikten 15 kg +5 kg i handbagage uppnåddes med råge. Men vi slapp betala för övervikt. Skönt. Det hade kanske blivit lite väl dyra kryddor -och stenar!
Den här (ca 7*3cm) är en av favoriterna. Den ska jag borra hål i och trä ett mjukt läderband genom och bära på en svart polojumper i vinter----- och drömma om en härlig semester i maj 2010 i Bella Italia!
Välkommen hem, det har varit konstigt tomt på din blogg.
SvaraRaderaVi är också stensamlare i vår familj, men värst är/var, tror jag, ett tjeckisk konstnärspar (hon skulptör, han textilare) vars namn jag inte minns, som jag varit på studiebesök hos. I Bolinders bruks ingenjörsvilla i Kallhäll. Stor. De hade gjort "privat galleri" i några av rummen i sitt jugendhus. Där låg tonvis av semestersamlade stenar i rösen. Otroligt vackert. På väggarna hängde hans textilkonst, hennes stod i trädgårn. Man kryssade sig fram i stigar mellan stenhögarna. Jag tror de visste varifrån var sten var hämtad också.
Sicken underbar semester och visst ska man samla på gratissouvenirer. Själv har jag en burk med snäckor, dessa naturens underverk.
SvaraRaderamvh R
Karin: Skönt att känna sig saknad ;)))
SvaraRaderaJag borde kanske som andra väluppfostrade bloggare talat om att det skulle bli lite bloggpaus. Jag gjorde faktiskt ett litet lort inlägg just om det, men då blev jag varnad för att "annonsera ut" att det inte fanns någon hemma här mitt ute på landet! Vårt lilla hus är ju också väldigt lätt att känna igen, det finns ju uppe på "huvudet" på bloggen. Här har dessutom varit en hel del inbrott i de här trakterna det senaste året. Jag tog alltså bort och iddes inte formulera om mig till något mer kryptiskt. Men här är jag igen och glad att träffa mina bloggkompisar!!!
Fullt så galen som dina tjeckiska kompisar är jag inte. Men det är verkligen inte långt ifrån.Skönt "Tillsammans är man mindre ensam" (Boktitel.Har du läst den? Jättebra.)
Renée:Japp,samma här. Snäckor,stenar och träbitar. Hehe. Jag har en mjuk, len lätt sådan med hem den här gången också :)))Kanske ska se om den blir bra på bild? Den är dock lite för stor för att kunna förädlas till halssmycke, tror jag.
SvaraRaderaSå härligt det låter. Jag är avundsjuk på allt utom pastan.
SvaraRaderaVem kan låta bli att smyga ned en vacker sten, eller två, eller... i fickan. I min ungdom slipade jag sten - men nu tycker jag nästan att det är synd på en vacker sten.
Margaretha
Margaretha: Jag tycker som du att det är lite synd attslipa sten. Men jag kniper gärna dem som naturen redan har slipat åt mig. ;)
SvaraRaderaEn sån underbar semester ni tycks ha haft! Italienska stenar har jag inga- ännu!
SvaraRaderaMoster Ma: Du kanske vill ha en av mig. Jag har många.... ;)))
SvaraRaderaSicken snygg sten!!! Blev det några bomullstrosor då???
SvaraRaderaHärligt att semestern blev så lyckad! Får vi se fler bilder?
Klart du varit saknad. Fattas bara!
Hur glad blev Alice på en skala 1 - 10? 22?
Ah - vilka snygga bilder att drömma sig bort till.
SvaraRaderaHärligt att läsa om resan och att ni har haft det fint.
Tänk att Medelhavet faktiskt har den färgen - det är rätt fantastiskt, som en affisch.
Staden på berget får mig att tänka på Ronda i Spanien...minnena far...
Du gjorde absolut rätt tycker jag som inte annonserade utlandsresa på bloggen i förväg. Jag skriver aldrig när vi ska åka någonstans.
Vilken vacker sten på bilden! När du väl har den runt halsen så kommer du att minnas resan varje gång du fingrar på den - fint :)
Wv blev scalyme - betyder det ngt på italienska måntro?
Åh, Italien så underbart och den här årstiden. Och stenarna eller sand som man tar hem i en petflaska, blir så fint i en vas med ett värmeljus och några snäckor.Härliga bilder!
SvaraRaderaKesu: Trosor! Jä-ar , jag visste ju att det var något jag glömde ;))
SvaraRaderaAlice glädje vid mattes återkomst. 15 på en skala 1-10!
Kul att du gillar min smyckesten.
Christina: Ja man förvånas verkligen över att Medelhavet är så intensivt turkosblått. Helt ljuvlig färg. Vi hade havet precis nedanför balkongen utanför hotellrummet.Jag har sparat många Mb av kameraminnet med den här vyn.
Epsilon: Sand i petflaska! Nytt tips. Tackar tackar det har jag inte kommit på tidigare. Nästa gång blir väskan alltså ännu tyngre ;))