Kärleken övervinner allt....
Alice, som i mer än 8 (åtta!) år har hållit sig på tomten, utan ordentliga stängsel eller grindar, har den här sommaren upptäckt att det finns en helt ny värld.
Och inte vilken värld som helst.
En värld med underbara hanhundar i!
Tackolov (säger matte och husse) så befinner dessa herrar sig bakom höga stängsel i en hundgård.
En vacker dag spankulerade Alice, utan att säga till oss innan, iväg den nästan en kilometer långa vägen- PÅ RIKTIGA VÄGEN- för att hälsa på hos några trevliga grannpojkar.
Hon har aldrig tidigare gått utanför tomtgränsen på detta sätt, låt gå för att hon sprungit ut för att hälsa på folk och fä som kommit förbi, men aldrig så här långt- och aldrig tidigare helt utan anledning.
Utan anledning trodde vi.
Men så upptäckte jag att hon var mitt i en löpperiod.
Vi fann henne hoppandes mot staketet, helt skamlöst utbjudande sig till pojkarna, som inte visste till sig där bakom stängslet.
Far i huset fick snickra grindar och gräva ner stolpar. Nät sattes upp vid sidan om och vi trodde att allt var fixat för att skydda henne mot stora farliga värden med alla vackra pojkar.
Trodde vi ja!
Icke dicke!
När jag så stod med näsan inne i rosenbuskarna och Alice i säkert förvar på gården- trodde jag- så vände jag mig om.
Vad fick jag se?
Jo, Alice en meter utanför de stängda grindarna!
Alice, som i mer än 8 (åtta!) år har hållit sig på tomten, utan ordentliga stängsel eller grindar, har den här sommaren upptäckt att det finns en helt ny värld.
Och inte vilken värld som helst.
En värld med underbara hanhundar i!
Tackolov (säger matte och husse) så befinner dessa herrar sig bakom höga stängsel i en hundgård.
En vacker dag spankulerade Alice, utan att säga till oss innan, iväg den nästan en kilometer långa vägen- PÅ RIKTIGA VÄGEN- för att hälsa på hos några trevliga grannpojkar.
Hon har aldrig tidigare gått utanför tomtgränsen på detta sätt, låt gå för att hon sprungit ut för att hälsa på folk och fä som kommit förbi, men aldrig så här långt- och aldrig tidigare helt utan anledning.
Utan anledning trodde vi.
Men så upptäckte jag att hon var mitt i en löpperiod.
Vi fann henne hoppandes mot staketet, helt skamlöst utbjudande sig till pojkarna, som inte visste till sig där bakom stängslet.
Far i huset fick snickra grindar och gräva ner stolpar. Nät sattes upp vid sidan om och vi trodde att allt var fixat för att skydda henne mot stora farliga värden med alla vackra pojkar.
Trodde vi ja!
Icke dicke!
När jag så stod med näsan inne i rosenbuskarna och Alice i säkert förvar på gården- trodde jag- så vände jag mig om.
Vad fick jag se?
Jo, Alice en meter utanför de stängda grindarna!
Nästan helt ute på vägen.
Hur i hela friden?
Utan att öppna grinden bad jag henne helt artigt att hon skulle återgå till den inre borggården.
Då fick jag se hur hon lätt som en plätt lyfte lite smått på nätet med nosen och kravlade tillbaka in på fängelsegården igen!
Smart men lite besviken vovve.
Men tyvärr, numera kan vi inte ha henne helt lös på tomten.
Bilarna på grusvägen utanför kör alldeles för fort och Alice har inte den minsta trafikvana.
Så nu har en ny epok inletts.
Alltså, lååååååånngt snöre .
Hur i hela friden?
Utan att öppna grinden bad jag henne helt artigt att hon skulle återgå till den inre borggården.
Då fick jag se hur hon lätt som en plätt lyfte lite smått på nätet med nosen och kravlade tillbaka in på fängelsegården igen!
Smart men lite besviken vovve.
Men tyvärr, numera kan vi inte ha henne helt lös på tomten.
Bilarna på grusvägen utanför kör alldeles för fort och Alice har inte den minsta trafikvana.
Så nu har en ny epok inletts.
Alltså, lååååååånngt snöre .
Trist men det enda möjliga, eftersom ett staket runt tomten är i det närmaste omöjligt.
Och grindarna då?
Tja , de får väl finnas där ändå :))) De är ju ganska snygga. Och kanske hittar inte lösdrivande kärlekskranka hanhundar det lilla hålet under nätet...
Glad sensommar på er alla bloggvänner. Jag håller som bäst på att " läsa in mig" Väl mött!
Nej men så tråkigt! Långt snöre låter inte kul, men vad göra?
SvaraRaderaNi får väl glädjas i efterskott åt att hon kunde vara lös i trädgården under så många år innan hon tog sig friheter ;)
Kan det vara den biologiska klockan som tickar? Ska Alice få valpar är det hög tid kanske hon resonerar, här gäller det att ta saken i egna tassar...
Jaha, hon tog den vägen!
SvaraRaderaHär hoppas det! Högt ta mig tusan!
Det lilla trollet är bara milimeter från att klara det nya staketet och Bonzo har kommit på att han faktiskt kan hoppa över fårnätet.
Jädrans byrackor!
Chris: Trist är bara förnamnet! Men som du säger, vi får väl vara glad för det som varit.
SvaraRaderaRenee: Hon valde det lättaste den här- enda- gången! Nu är det som sagt snöre som gäller! trist men enda raka.Ditt lilla troll är allt en rackans liten illbatting. Störtskön verkar hon vara. Kula att följa henne framöver. Skönt för henne att ha Bonzo verkar det. Kanske Alice får komma och hälsa på ngn gång. Han verkar vara rejält viril ;))
Haha. Utbrister jag bistert. Välkommen in i hundspringerutpåvägen-världen!
SvaraRaderaHassel, vår gamle bordercollieälskling, sprang aldrig utanför tomten. Vi fattade aldrig riktigt, men även om det kom en annan hund spatserande utanför, så sprang han fram och tillbaka i det öppna grindhålet. På sin sida. Världens märkligaste voffs.
LillEmser däremot, han springer rakt ut. Och även här kör folk som förblindade svin. Runt två tredjedelar av tomten har vi satt tryggt gunnebostängsel, men så har vi grindhålen. Lösningen för tillfället heter fårstängsel. Sådant där flyttbart i plast- och metalltråd. Men snart viker han ner det och klättrar över. Hua. Snöre... Nej, jag vill hellre säkra tomten, nu när nästan hela är gunneboad...
Mira:Tyvärr har Alice lämnat sitt goda uppförande á la Hassel bakom sig ;((. Men jag kanske ska förklara lite bättre det där med snöre. Vi har henne alltså i ett LÅÅÅÅNGT men inte fatsbundet snöre! Och detta för att snabbt kunna greppa det om hon visar tecken på att smita sin kos. Dessutom har hon precis som ni nästan halva tomten, d.v.s. baksidan helt inhägnad och där är hon fortfarande drottning över alla sorkar och grodor! liksom även på framsidan t.o.m. veranda/trallstaketet.
SvaraRaderaMen jag har sagt till henne att " som man bäddar... " ;)))
Ha det så bra allihopa bakom gunnebo.hihi. Det blir kanske nästa steg. Vi tar väl ett litet myrsteg i taget.Söre först.
Lelle R känner sig väldigt kluven. Långt snöre är aldrig kul, men alternativt är ännu mindre kul resonerar han. Han väljer att tolka Alices rymningar som ett uttryck för hennes längtan efter honom. Vi låter honom tro det va?
SvaraRadera(Samtidigt är han väldigt stolt över sin kreativa och nosstarka fästmö!)
TACK för den underbara ljuslyktan, Lisette! Den kom till användning på en gång .-) Kram, kram.
SvaraRaderaKesu: Visst längtar hon- OCH hennes matte längtar också till er men hon rymmer inte ut på vägen så där utan vidare! Lite uppfostran bör man väl kräva av både en 56 ( = 8 hundår)-åring och en dam i nedre hund(-ra) åren!Hur långt framme är vi betr. spel o dobbeld? Vi hörs Kramar. Har jag förresten tackat för de fina korten? Troligen inte. Glömskan har tilltagit.Massor av tack i alla fall. Det är alltid super att få kort och brev "på riktigt"!
SvaraRaderaMassor av kramar också.
Elisabeth: Snacka om snabb feedback!!! Kul att du gillade den lilla lyktan. Den är gjord av s.k. paperclay, papperslera, en sorts keramiklera med malt papper i., det ger stor ljusgenomsläpplighet och är därför tacksam just till ljuslyktor bl.a.
SvaraRaderaHoppas att ni får en skön dag. Ge Mian en mammakram och behåll en själv.
För ett par år sen när vi som bäst letade efter en make till Ylle hoppades jag i smyg att hon skulle ta saken i egna tassar, men nej. Nu har vi gett upp de planerna, eftersom hon är 7 mänskoår. Men under senaste löpperioden drog hon till en av sina fästmän. En borderterrier i grannskapet. Matten kom med bägge hundarna alldeles förtvivlad, eftersom hon var orolig att hennes hund skulle få astmaanfall och hjärtinfarkt av upphetsningen.
SvaraRaderaDet är kanske som Chris föreslog, att den biologiska klockan även gör äldre tikar lite extra pilska.
Varma hälsningar till dig och smarta Alice!
Karin: Haha! Stackars lilla borderterrier. Så illa för en kärleksstund! Hur gick det sen? Blev det något at träffen ?
SvaraRaderaTänk att jag tror nästa också på Christinas teori om "sista chansen". Helt otroligt är det ju inte. Konstigare saker har man hört.
Men knasAlice! Lite egna äventyr plötsligt. Trist med lina, men hon kanske förstår efter ett tag att samma regler som alltid gäller. När jag bodde på landet kom Lurvig helt plötsligt på att han kunde gå ner själv till ridskolan och det var förstås inte okej. Då fick det bli en period när jag höll ögonen på honom och när den möjligheten inte fanns fick han sitta i snöre. Så går det när man hittar på bus :)
SvaraRaderaTack för fina kommentarer på min blogg! Jag är inte så flitig bloggare just nu, men jag gör ett ryck ibland! Ha det så bra!
SvaraRadera