Varför vet jag inte. Men idag kom jag att tänka på min barndoms "Gnurglor", som jag minns som underbara små figurer. Jag brukade alltid teckna gnurglor, varhelst jag hade en penna och ett stycke papper till hands.
Idag när jag googlade på dem förstår jag varför de låg mig så varmt om hjärtat.
Gnurglorna var små ljuvliga figurer!
Här på en av Passagens debattsidor hittade jag en bra och utförlig beskrivning av de små gnurglorna
När jag läser här kommer jag ihåg mycket om gnurglorna som jag hade glömt.
Idag när jag googlade på dem förstår jag varför de låg mig så varmt om hjärtat.
Gnurglorna var små ljuvliga figurer!
Här på en av Passagens debattsidor hittade jag en bra och utförlig beskrivning av de små gnurglorna
När jag läser här kommer jag ihåg mycket om gnurglorna som jag hade glömt.
MEN det är endast debattinläggets upplysningar om HUR gnurglorna var som jag tar till mig. Resten av debattinlägget är helt ointressant för min del.
Men som sagt beskrivningen av gnurglorna fick mig att minnas!
Det var i serien Knallhatten som serietecknaren Al Capp skapade dessa små runda varelser som älskade alla människor så till den grad att de omedelbart föll ned döda, redo att ätas, om en människa bara så mycket som sneglade lite hungrigt på någon av dem. De kunde som föda smaka precis som den ätande önskade, smultronsmak, biffsteksmak, eller lakritssmak.De kunde de förvandla sig till såväl smörpaket som mjölkflaskor precis vad den hungrige ville.
Dessutom förökade de sig så, att om två gnurglor startade i ett hundrameterslopp, så var det 497 st när de kom i mål.
Gnurglorna gick egentligen inte att utrota.
Dessutom förökade de sig så, att om två gnurglor startade i ett hundrameterslopp, så var det 497 st när de kom i mål.
Gnurglorna gick egentligen inte att utrota.
Fast jo, de gick att döda. Det räckte ju med att titta hungrigt på dem så dog de av ren lycka. Men i gengäld föddes en handfull nya Gnurglor så det var alltid fler kvar än dem man åt upp.
!!!
När gnurglorna försvann eller när mitt intresse för dem försvann minns jag inte.
Jag får googla vidare.
!!!
När gnurglorna försvann eller när mitt intresse för dem försvann minns jag inte.
Jag får googla vidare.
Jag minns gnurglorna vagt...det ringer en klocka djupt nere i mitt medvetande. Serien gick i VLT tror jag, så jag växte upp med den.
SvaraRaderaJag tror jag var för liten för att fatta den riktigt.
Chris: Ja, jag fattade nog inte heller eg. vad de stod för och vilken symbolik de hade men jag tyckte om dem, deras mjukhet, tror jag och att dom alltid log, minns jag också
SvaraRaderaOch jag har aldrig någonsin hört talas om dem, förrän nu ,-)
SvaraRaderaElisabeth:Visst är dom gulliga?!
SvaraRaderaJättegulliga!
SvaraRaderaHar aldrig hört talas om Gnurglor!
SvaraRaderaOsloskånskan: Aldrig för sent för gnurglor- tror jag ;))
SvaraRaderaFram för gnurglornas revival. Jag minns dem också vagt, men deras utplåning undgick mig. Knallthatten pratades det mycket om i vår familj och "din lilla knallhatt" var ett vanligt sätt min pappa tilltalade oss barn med.
SvaraRaderaKarin: Kunde just tänka mig det. Det låter likt hur du har beskrivit din pappa, gulligt tilltal tycker jag.
SvaraRaderaHar kvar boken och den slutar med att planeten Jorden är en stor gnurgla. Den serien formade mitt politiska tänkande. Tyvärr inte Capps..
SvaraRaderaArne: Kul att du varit inne på min blogg, som jag dessvärre "misskött" och inte vårdat på flera månadet ;) Ska bli bättring nu. Jag visste faktiskt inte att det t.o.m. skrivits en bok om mina älskade Gnurglor. Tack för att du skrev o berättade. Undras om mitt eget politiska tänkande kanske danades den gången i min barndon då jag "levde ihop med" gnurglorna ?? ;))Möjligt hm. Capps? Vem är han bakom namnet? Vill du berätta mer.Annars får jag väl googla.
SvaraRaderaHa en fin höst!o Välkommen åter.