Jag sprintade och kom på tiden tre minuter blankt, bland de första till målsnöret, tror jag.
Boken, Turkanarapporten av Christian Unge, verkade så bra först. Rivig start. Men tyvärr blev det platt fall. Språket tilltalade mig inte särskilt och handlingen blev alltför otrolig. Dessutom gillar jag definitivt inte när handlingen hoppar fram och tillbaka i tid och plats.
Jag blev alldeles snurrig och fick ofta gå tillbaka och kolla på kapitelrubriken för att se var och när i handlingen jag befann mig.
sid.313 " Måndag 6 julii, 1981, Nordvästra Kenya"
sid 317 "Lördag 25september, 1999, Paris"
sid 323 "Torsdag 10oktober, 1985, Paris
Likadant tvärs igenom hela boken. Korta kapitel. Ny plats, annan tid.
Så sorry, Trots att jag gärna ville rekommendera den här boken, eftersom "Författaren skänker oavkortat allt överskott från försäljningen av denna bok till Läkare Utan Gränser" , av mig får den endast 3 av 5 stjärnor
Det är nog en konst att hålla ihop handlingen i en bok där handlingen hoppar fram och tillbaka. En konst att skriva alltså, utan att läsaren tappar intresset.
SvaraRaderaMinns att jag som barn alltid irriterade mig över böcker med berättelser i berättelsen, och när man ändrade berättarjaget - och andra litterära finesser.
Margaretha
Hej Margaretha! Så kul att du direkt såg att jag var inne med ett litet inlägg! Visst är det jobbigt med såna böcker! Och så skönt att du säger att du ALLTID har tyckt det. Jag var rädd att det hade med hög ålder att göra ;). Faktiskt fick jag svar på min "recension" direkt av författaren och han "försvarade" sig med att det var ett modernt grepp, som man framför allt använder sig av i film. Han hade lånat det därifrån. Men jag vidhåller att det inte gör boken bättre utan snarare sämre enligt min åsikt. Ha det så gott i vår-/sommarregnet.
RaderaDå kan man säga att du snubblade på målsnöret kanske? För övrigt anser jag att om man skriver en bok i akt och mening att försöka sig på moderna grepp och lånar ifrån filmens värld så har man väl glömt syftet med berättelsen....kanske, vad vet jag.
SvaraRaderaJa, lite så tyckte väl jag också att det kändes när jag fick den förklaringen till bokens upplägg. men det är en väldigt trevlig författare ;). Han ger sig tid att svara på de recensioner han får av oss amatörer och han sa att han gärna tar till sig av både ros och ris.
RaderaJag drar alltid öronen åt mig om det står något om nya författargrepp. Vill ha gammalt hederligt berättande. Misstänker alltid att de där nya greppen är till för att dölja att man inte har så mycket att säga. Parallellhandling passar väl något bättre i Tv-serier och film men kan ju vara väldigt tröttsam även där.
SvaraRaderaJomenvisst. Så tycker jag också. Kosmetika! Och det sättet att "rycka handlingen" på film är verkligen ofta tröttsamt. Kanske man är för gammal... :)
RaderaTacka vet jag gamla hederliga "må-bra-böcker"! - fast inte allid måste jag väl tillägga.