Även en blind höna

Snygg var den och stilla satt den.
Så länge att jag hann kila in och hämta min gamla kamera och t.o.m. få en bild på den!
En BJÖRKVEDBOCK!
Så stolt jag blev när Mian  förmedlade en hälsning med en "gratulation till en fin bock" från en kompis på nätet, en kille som tydligen kan ÄNNU mer än hon om såna här små kryp!
Jag hade aldrig hört talas om att det fanns speciella vedbockar till björk....

Förr och nu- igen

Förr band flickorna sin egen blomsterkrans att fästa i håret till midsommardansen.
Vi band dem av ängens alla blommor. Helt utan några band eller trådar till hjälp.
Nu köper man sin krans.
På ÖB.
Av plastblommor.
För 49 kronor.
Undras om någon kan eller vill binda sin egen krans nu?
Jag ställer gärna upp och visar hur man gör ;)
Det är roligt att binda blomsterkransar!


Men i bilen på väg hem från skogspromenaden hamnade min nästan färdiga krans av ängsull tyvärr på golvet där Alice har sin plats.....så nu får den ligga på mitt vackra sommarfat i stället.


Den är rätt fin här också-och det är ju långt till midsommar. Jag hinner göra en ny....

Det där med att lägga stenar..

..... kan jag väl inte direkt skryta med J.

De här lade jag för några år sedan.

 och de här ska jag lägga något bättre i morgon, eller nån annan dag...

Men de här tycker jag att jag har fått till riktigt bra!

Och i resten av trädgården tycker jag inte det ska vara så många fler stenar.

Ny gratisbok!

Jag har just läst ut den senaste boken jag lyckade sno åt mig från Booked. nu.
Jag sprintade och kom på tiden tre minuter blankt, bland de första till målsnöret, tror jag.
Boken, Turkanarapporten av Christian Unge, verkade så bra först. Rivig start. Men tyvärr blev det platt fall. Språket tilltalade mig inte särskilt och handlingen blev alltför otrolig. Dessutom gillar jag definitivt inte när handlingen hoppar fram och tillbaka i tid och plats.
Jag blev alldeles snurrig och fick ofta gå tillbaka och kolla på kapitelrubriken för att se var och när i handlingen jag befann mig.
sid.313 " Måndag 6 julii, 1981, Nordvästra Kenya"
sid 317 "Lördag 25september, 1999, Paris"
sid 323 "Torsdag 10oktober, 1985, Paris
Likadant tvärs igenom hela boken. Korta kapitel. Ny plats, annan tid.
Så sorry, Trots att jag gärna ville rekommendera den här boken, eftersom "Författaren skänker oavkortat allt överskott från försäljningen av denna bok till Läkare Utan Gränser" , av mig får den endast 3 av 5 stjärnor

Endast för damer

Jag satt alldeles nyss och bläddrade runt bland alla bloggvänner och trots att jag inte riktigt är i form för att komma igång med det egna bloggandet kan jag bara inte undanhålla er den här lilla solskenshistorien (? ! ) så här i hänryckningens tid.
Tankarna for iväg när jag läste torsdagsinlägget från den här sköna bloggmadamen.

Ok här kommer storyn:

När jag var barn bodde vi i ett stort gammalt hus , egentligen Falköpings allra första gästgiveri, tillsammans med många andra familjer.( Helt ovidkommande kommentar ;)

En av husets grannar, en hemsömmerska , brukade ofta dela sin vardag med mamma.
Elvakaffe och lite prat.

En dag kom Agnes, som hon hette upp till mamma och bara tjöt av skratt.
Till slut fick mamma ur henne vad det var som var så roligt.

Jo, Agnes hade "tagit mått" på en dam  inför den klänning hon skulle sy åt henne.
Längden, ärmlängden, axelmått, midjemått.

Men vänta nu.
När hon kom till höftmåttet undrade Agnes:
-Vad är det för något knöligt fru X har här nedanför skärpet i midjan?

-PATTERA, VET JA!!!"

Ingen BH här alltså. Det gick alldeles utmärkt att knyta runt skärpet omkring behagen!

Tack Elisabeth för ditt härliga inlägg och för minnet som rann till :)

För den som inte vet: pattar= byst på västgötska

Konstrunda i Påsk, öppen ateljé hos mig. 

Välkommen!

De här snyggingarna är det som producerar de vackra och underbart goda äggen som jag visade häromsistens

Men hos ägare, Linda  fick jag också för första gången i mitt snart 74-åriga liv låta ett litet lamm suga på mina fingrar och uppleva den känslan. 

Härligt! 

Alla Lindas så bebisar skuttade omkring  och busade med varandra och några av dem försökte tjuvmjölka varhelst de kom åt. Oftast utan framgång. Om man inte håller sig till sin sig till sin egen mamma blir man  nästan hundraprocentigt bortmotad. MEN! Några av de små tjuvmjölkarna var riktiga rackarungar, "streetsmarta" skulle man nog kallat dem om de varit av något annat släkte (! ;))

Så här bär de sig åt :
När mamman till två små lamm känner att de små lammen vill dia låter hon dem göra det och väntar så tålmodigt på att de ska hitta till spenarna. Men just då när hon inte har full koll på läget smyger sig den  lilla bortbytingen in bakom de andra och lyckas oftast hänga med på ett hörn! Smart, eller hur!

I brist på tuttar går det bra att suga lite här också.

Igår fick de komma ut i hagen och jag har inte varit där än för att se dem men jag kan föreställa mig att det var en härlig syn när de för första gången släpptes ut.

Bilder på bloggen

Det här med bilder på bloggen är allt bra knepigt!
De här två bilderna ger väl ganska lika intryck?

Men den översta är 50*70 cm och den nedersta ca 20*30 cm och de är verkligen mycket olika i verkligheten !

"Skrumpna nävar, krökta knogar..."

Eddan

De nordiska guda- och hjältesångerna

Mycket konstigt sitter det i huve´t på en gammal käring! 
De här stroferna i dikten nedan t.ex.sitter där och jag kan när som 
helst rabbla upp dem. 

Jag har aldrig någonsin tidigare sett orden i tryck! (Jo, kanske på någon 
svensklektion i skolan för sisådär 100 år sedan.....)

Men så fick jag för mig att googla på citatet.Tada!

Citatet kommer från en sång i Eddan, som heter Rigstula. 

I den skildras de olika samhällsklasserna, vilka guden 
Heimdall under namn av Rig besöker. Först kom- 
mer han till trälens hydda. 

Så glad jag blev när jag hittade exakt ordagrant de ord jag 
en gång lärde mig av min älsklingsmorbror Sture, som ofta både sjöng
och deklamerade allehanda dikter med kraftig och 
melodisk stämma. Å vad jag saknar honom!

Den nyfödde trälen var gråsvart i hyn. 
Han hade skrynkligt skinn 
å skrumpna nävar, 
krökta knogar 
och kartnaglar, 
knöllga fingrar, 
knotigt anlet, 
lutande rygg 
och långa hälar. 

Han växte till 
och trivdes väl, 
kom sig för, 
krafterna spände, 
bastrep band, 
bördor redde, 
drog ris hem 
dagen i ända. 

Den här dikten var väl kanske inte någon av de vackraste dikterna morbror Sture lärde mig ;)
Varför just de här raderna har åter igen har dykt upp i mitt sinne?

Kanske för de där lite läbbiga raderna om knölliga fingrar och kartnaglar.

Just så ser jag ju ut :)

Alla hjärtans dag -IGEN!!!!

Vilka vänner jag har!
Det allra bästa jag vet är när man får en "överraskningspresent".
I dag har jag fått två! Kan man ha det bättre?!










Den här ljuvliga tröjan har min goda vän Birgit stickat åt mig och "presentade" mig-helt utan att jag har gjort mig förtjänt av den ;) 

Hon kom dessutom med de här härliga sockarna för bara några dagar sedan.Gulle dig Birgit och bamsekram.

När vi så skulle åka hem från morgonens bouleträning fick vi på anmodan göra en sväng om Aspängsvägen uppe på Mösseberg. Därifrån fick vi med oss alldeles nybakade, underbart doftande brödkakor. Vilken lyx.Tack du också Rut. De smakade härligt.