Detta är dagens skörd från torktumlarens luddfilter. ( Frottéhanddukar och disktrasor)
Nästan varje gång jag gör rent luddfiltret i tvättumlaren (hemskt så mycket ludd det blir förresten!) får jag en associationskick och trillar tillbaka ca 65 år i tiden!
Hur? Varför?
Jo, jag ska förklara.
När jag år 1945 som sjuåring började skolan hade vi ungar inte så värst många datorer och TV-spel att roa oss med ! Inte ens filmstjärnekorten hade ju uppfunnits på den tiden. :))
Vi töser lekte mest med vanliga dockor, pappersdockor eller bytte bokmärken.
Pappersdockor kunde man alltid göra själv genom att man klippte ut någon vacker kvinna från en tidningsannons för kläder t.ex. och sedan gjorde man kläder till henne med små vikhakar att fästa dem med.
De här dockorna lekte jag mycket med.
Jag hade stora lådor fyllda med pappersdockor och kläder till dem.
Bokmärken däremot var inte lika lätta att tillverka själv. De blev ju inte alls lika fina som de köpta. Det skulle vara blanka fina brudpar, änglar, blombuketter eller finast, de ovala med någon kunglighet avporträtterad.
ALLRA finast var de med glitter på!
Var kommer då tvättumlaren in i bilden???
Jo, NÄSTAN lika fina som ”köpebokmärken” var ”luddänglarna”!
Vi plockade ludd från våra egna eller kamraternas kläder, lade i fina mönster och gjorde till plattor som vi pressade mellan boksidor.
Vips hade vi en "luddängel"!
Jag minns hur lystet vi flickor kunde titta på en kamrat som kom till skolan med en ny fin ylletröja i någon vacker färg och med luddig yta.
-Får jag ta ludd från dig? frågade vi direkt.
Den tjejen var sedan garanterad många fina luddar tillbaka från oss andra.
Ju större och ju mer färgglad platta desto finare ”ängel"!
Slutligen frågar jag nu mina bloggvänner:
Finns det någon som kommer ihåg att ni har gjort ”luddänglar” eller har ni kanske någon äldre syster eller kanske mamma som kommer ihåg? Det vore jättekul om någon hörde av sig i så fall.
Vad pojkarna gjorde minns jag inte faktiskt, men jag tror inte att de gjorde ”luddänglar” i alla fall!
Intressant!
SvaraRaderaHar du kollat så att det inte ligger sparade luddänglar i någon av dina gamla böcker?
Hihi!!Har jag inte berättat om dessa luddänglar för dig tidigare. Det trodde jag.
SvaraRaderaNej, jag har aldrig hört talas om luddänglar tidigare. Däremot samlade man av någon anledning ludd ändå från varandras kläder. Minns att jag hade en rödrutig halsduk som räckte åt hela klassen!
SvaraRaderaBokmärken och pappersdockor var nog det vanligaste att vi höll på med, och filmisar även om jag inte var så road av dem.
På rasterna var det rätt mycket hopprep - ofta långrep. Några tjejer spelade kula, annars var det väl mest killarna som gjorde det. Och så bollade man, det vill säga inte jag, för jag klarade högst två bollar i två minuter.
Både till långrep och bollarna var det ju olika ramsor - som jag inte minns. Bond tolvan, vad nu det var, var en.
Margaretha som slutar nu innan ännu fler minnen dyker upp
Margaretha: Visst är det precis som du säger. Jag måste stoppa mig innan jag fullständigt rasar ner i nostalgiträsket. Jag skulle kunna hålla på i timvis om jag bara finge en chans med att berätta om alla olika lekar och bollspel som vi lekte som barn.
SvaraRaderaEn gång för många år sedan i skolan var jag motor för en "lekdag" med gamla lekar för en av vår stads skolor. Ungarna bara ÄLSKADE det! Det kommer t.o.m. än i dag fram en och annan elev till mig och säger: Kommer du ihåg Lisette när vi..... ? Jättekul tycker jag , för jag tror att vi behöver ha lite rötter tillbaka även till sådana här saker.
P.S. Jag var en hejare på bollar. Jag kunde som mest ha 5 (fem!) st i luften samtidigt- om bara väggen jag kastade mot var tillräckligt hög.
Inte jag heller har någonsin hört talas om detta påhitt ,-)
SvaraRaderaDäremot så är jag själv hopplös på att plocka noppor och ludd från särskilt mina koftor och allra mest när jag ligger i tandläkarstolen och ROTFYLLER .., då är det som en nopp-ludd-matta nedanför stolen .-)
Elisabeth: Du kan kanske göra någon särskilt fin "tandläkarluddängel" ;))
SvaraRaderaDet var en företeelse jag aldrig stött på tidigare.
SvaraRaderaMen samlarmanin fanns redan på ett tidigt stadie.
Hade en klippbok med Kurt Ard t ex. och en Hans Arnold för att inte tala om filmisar med Danny Kaye, Leslie Caron, Fred Astaire..........
I en flytt slängde mamma allt sådant och gud vad jag hade velat haft dom nu.
Renée: Samlare är väldigt många har jag förstått. Det tycks inte finnas något som inte någon samlar på ;)
SvaraRaderaRenée: Jag såg ju att du samlar på ärenden också!!! ;)) hihi
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJag ritade mina pappersdockor själv och istället för att göra kläder som jag kunde klä på, så ritade jag en ny docka istället. Jag hade hundratals. Med både fram- och baksida. Tuschpennor i glada färger var min käraste present när jag var liten. Sen gjorde jag dockor av hushållsrullar också, med långt hår och påmålade ansiketen. Och djur av av träbitar med fyrtumsspik som ben och huvud.
SvaraRaderaJag var ett ganska ensamt barn.
Mira: Ensam , men din kreativitet och fantasi frodades ändå. Det hade varit kul att se dina dockor, både papprsdockorna och "rulldockorna". Du har väl inte sparat några sådana heller, kan jag tänka.
SvaraRaderaKlippdockorna minns jag, men inte luddisarna!
SvaraRaderaOsloskånskan: "Dessvärre" (!!!) tror jag att du är på tok för ung för att kunna minnas det- det fanns nog inte som företeelse när du var liten. :)))
SvaraRadera