Häromdagen, när jag tittade i "minnesbokhyllan", bläddrade jag lite i en av mina gamla sagoböcker. Jag har många av dem kvar fortfarande! Jag minns hur jag under många år på frågan " Vad ska du bli när du blir stor?" alltid gav samma svar: ”bibliotekarie”.
Ordningen var perfekt i mitt eget "bibliotek",som jag upprättade efter den julen då jag just hade lärt mig läsa, och fick ENBART böcker i julklapp!
Jag minns att jag kände mig en aning snopen, men väldigt glad ändå. Inte ett enda mjukt paket ;)
Jag minns att jag kände mig en aning snopen, men väldigt glad ändå. Inte ett enda mjukt paket ;)
Jag tror att jag fick julklappar för ganska stora pengar den julen. 2 kr och 25 öre var troligen ganska mycket.
Jag skrev mitt namn i böckerna och numrerade dem noga innan jag högst nådeligt lånade ut någon av alla mina skatter. Alla lån bokfördes noga i en utlåningsjournal.
(Jag blev INTE bibliotekarie! ….och inte heller heminredningsexpert, som var standardsvaret ett antal år senare. Men jag tror mest att jag bytte ut bibliotekarie mot H E M I N R E D I N G E X P E R T ;)) för att det lät så tjusigt.
13 kommentarer:
Tänk, vilken gåva att ha kvar såna här skatter!
Min bästa kamrats mamma arbetade på biblioteket och hon var suverän på att ofta högläsa för oss. Vi satt i deras vardagsrum, uppkrupna i soffan, och så läste hon från Min Skattkammare eller annat som hon tyckte var bra.
Jag tror faktiskt att det var hon som gav mig nyckeln till böckernas värld.
Jag har alla mina böcker kvar - och min mammas barnböcker, som hon ofta köpte på antikvariat när hon var barn.
En jul eller födelsedag med annat än platta hårda paket var en besvikelse.
Jag fick gamla bibliotekskort som jag klistrade in i en del av mina böcker, så jag kunde stämpla när jag lånade ut.
Vad vore livet utan böcker?
Margaretha
Elisabeth: "Tyvärr" lärde jag mig läsa alltför tidigt ;)) Min mamma läste aldrig för mig vad jag kan komma ihåg. Jag minns bara att jag en gång låg på köksgolvet och skrev av bokstäverna som stod på spisen.
-ELEKTROHELIOS står det mamma, sa jag.
-Ja, sa mamma .
Och så kunde jag läsa. Då fick jag Sörgården. Min allra bästa bok- någonsin!
Margaretha: Ja vi är väldigt lika du och jag. Ja, vad vore livet då???
Med två yngre systrar blev det inga böcker över och inga andra leksaker heller för den delen. Men biblioteket hade en ständig låntagare i mig,jag kassade och bar varje vecka. Sedan låg jag på mage i utdragssoffan i köket och plöjde den ena efter den andra, ganska urskiljningslöst tror jag nog.
Läsandet har följt mig genom livet och mamma som är åttioåtta har alltid en pågående bok så det ligger väl i generna. På senare år har dock korsordslösandet tagit en stor del förstås.
Så snart jag kunde läsa, ville jag inte bli läst för. Ända tills dess var det mest far som nattade mig och läste högt, så det blev ett märkligt urval - allt från Min skattkammare till Pelle Molin.
Och jag vill fortfarande läsa själv - gillar inte talböcker.
M
Jag lärde mig läsa väldigt tidigt och slukade böcker när jag var barn (och tonåring). Det kan eventuellt, men ytterst tveksamt, finnas kvar några på vinden hos mina föräldrar.
Bibliotikarie hade jag aldrig någon plan på att bli. Däremot var jag förmodligen en av bibliotekets flitigaste besökare :)
Renee:Ja,vad vore livet utan böcker- OCH korsord! :)
em: Synd att du inte gillar talböcker. Då kan man ju läsa t.o.m. om man går ute i en regnig skog t.ex. ;)
Mossfolk: Du får väl ta dig en titt på vinden. Kanske hittar du någon gammal kär favorit som mamma har sparat.
Lisette,
Går jag i en regnig skog, vill jag ju lyssna till regnet, och fåglarna - bara njuta av skogen utan störande uppläsare - och tänka!
M
Dem: Jag också. Men två grader varmt, regn och lite blåst. Var är fåglarna? Och Alice måste ju rastas ;)))
Men visst annars vill jag ha den stilla regnskogen jag också, OCH Tänket. OCH lugnet. Och doften- men den kan jag ju få även med uppläsaren
i örat.
:D
em var mottagaren nyss!
em: Vilken fin maskrosknopp som medföljer dina kommentarer förresten!
Min mamma slutade läsa högt för min syster och mig när vi lärt oss läsa (Gårdarna runt sjön av Birgit Th Sparre i Hemmets veckotidning)Själva läste vi så länge vi nånsin fick för våra barn. Underbart med böcker. Många har vi kvar och de får komma fram snart igen när vi får barnbarn.
epsilon:Jag troooooor men jag är inte riktigt säker på om jag läste länge för mina egna barn. Jag får väl fråga dem. Men mest minns jag att de ville att jag skulle hitta på egna berättelser på kvällarna.
Skicka en kommentar