Undras om här finns dofter kvar? Eller är det så att vi har en särdeles begåvad hund ;)
Välkommen till Lisettes blogg
måndagen den 9:e januari 2012
Bra näsa eller bra på att läsa?
Undras om här finns dofter kvar? Eller är det så att vi har en särdeles begåvad hund ;)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
16 kommentarer:
Men vilka sorts karameller tillverkades där ...? Polkagrisar och sånt ..:?
Kanske var det för att jag inte var så begiven på godis som jag aldrig höll mig framme - men jag minns inte att det delades ut misslyckade karameller i godisfabriken som vi bodde granne med. Däremot hade jag en kompis vars far hade en "fabrik" i en källarlokal, där han tillverkade marmelad. Alltså så'n där fast marmelad som skärs i kuber - där brukade någon sticka ut några bitar genom fönstret åt oss.
Margaretha
När vi bodde i Göteborg så hade vi en kokosbollsfabrik nära skolan. Gissa vad mycket trasiga kokosbollar man kunde får för en femtiöring.
Farmor och farfar bodde granne med en bagare. Han var specialist på mazariner. Han brukade köra ut plåtarna på svalning på gården. Den doften kan jag fortfarande känna.
Elisabeth: Inte riktigt. Bara att de var jättegoda. Jag tror att det var av den gammaldags "riktiga" marknadskaramelltypen om du förstår vad jag menar.:)
em: Njae, "delade ut" är kanske en inte helt korrekt beskrivning av hur vi barn fick karamellerna ;-)
Jag har kommit fram till, långt senare, att det troligen måste ha varit arbetarna på fabriken, som tyckte att det var lite kul att skoja med och samtidigt glädja oss ungar i kvarteret. Vi trodde nämligen att karamellerna "råkade" trilla ut genom ett hål- en sorts ventil har jag förstått senare- högt uppe på huset. Men godbitarna måste ha fått rejält med hjälp att "trilla ut", för det hände konstigt nog lite då och då…
Och upplysningsvis: Det här hände i slutet på 40-talet –MÅÅÅÅÅÅÅnga år sedan alltså.
Cicki: Kokosbollar! "Mumsmums" Var det inte så de hette? Jag är så gammal så jag minns hur det var när de började komma med kexbotten ist för pappskivan som de hade under kriget. Den som man sög och tuggade tills det vara var en liten klump brungrå massa som man till sist fick spotta ut ;)( Och från början kostade de 10 öre .....)
Mums-mums är väl de med choklad på, som finns fortfarande. Det här var "riktiga" kokosbollar. Hur botten var minns jag faktiskt inte längre.....:-)
Cicki: Ja visst du har så rätt. "Riktiga " kokosbullar fanns inte när jag var riktigt liten. Lyllos dig!
Och dom där marmeladgodisarna brukade mamma få av en bekant från Oxelösund; vi fick dem i en fyrkantig papplåda och så låg marmeladen i lager, med papper emellan. Åååå, så god den var!
Jag har letat på nätet efter kokosbollens historia - hittar inget. Blev förvånad när du säger att den inte fanns i din barndom, trodde de var urgamla (ännu gamlare än du!!)Mumsmums minns jag, men bara med kexbotten, brunt omslagspapper med en ljus oval med text på framsidan, tror jag.
Konfektmarmelad är ju enkelt att göra - har gjort det äppelår, bra present om folk gillar sötsliskiga saker. Tacka vet jag en ostmacka.
Margaretha
Man kan undra varför i herrans namn det sitter in celldörr i entrén?
Hej!
Jag tror ni har en särdeles begåvad hund :), fast lukterna sitter kanske kvar också, vem vet. I Kungälv som jag passerar på väg till jobbet luktar det alltid kakor, från kexfabriken där. Mmmm det är härliga dofter, som ibland tyvärr blandar sig lite väl mycket med lukterna från de långa bilköerna på E6 som går strax förbi. En märklig blandning som man ju kan vara utan förstås.
Hej från maja på färgtrappan
Elisabeth: Å,jag kommer ihåg dem också. Olikfärgade, med en sorts tårtpapper runt.
em: Jag tror faktiskt inte att jag har fel betr. tiden för kokosbollarnas uppdykande på min godisscen. Men helt säker är jag naturligtvis inte. Minnet kan spela en många spratt ;)
Marmeladkonfekt gjorde jag också på 60- och 70-talen. Av äpplen. Jättegoda- för mig som är en riktigt godisgris. Jag tar(nästan) hellre marmelad än en ostmacka,tyvärr......
Renée: För att inga godistjuvar ska knycka allt godis förstås!
färgtrappan:
Hej och välkommen till min blogg! Jättekul med nya "ansikten" ;)
Jag kan faktiskt känna Kungälvsdoften om jag riktigt koncentrerar mig. Vanilj och Mariekex! MMMMMM Här på Falbygden söker sig oftare helt andra dofter till luktorganet.... "Sveriges kotätaste landskap", du vet ;)
Klart att Alice kan både läsa och nosa som få andra hundar! Såg mig, vem håller uppe henne så hon kommer lite närmare?
Kesu: Så kul att du är i farten igen! Vem som håller Alice uppe? Mian så klart. Håll ut. Astrid är på G. Personlig leverans i början av februari! Kramar
Idag gick jag förbi fabriken igen. Det pågår fortfarande tillverkning och en tydlig godisdoft kändes i luften.
Mian: Håller med.
Skicka en kommentar