Snart dags för mer hemkört...

Snart är de färdiga, de goda och nyttiga nyponen! Fulla av vitaminer står de där och bara väntar på att få hjälpa till att göra oss friska och krya. Dessutom kan man bli lite extra glad av dem! Åtminstone om man som jag omvandlar dem till underbart god sherry ;)
Här kommer recept på den godaste sherry du kan tänka.
• 4 liter nypon
• 3kg socker (!)
• 6 liter vatten
1. Koka en lag av sockret och vattnet. Låt lagen kallna.
2. Tvätta nyponen. Ta bort "flugan". Du behöver inte dela eller ta bort fröna.
3. Häll lagen över nyponen. Använd gärna en vanlig plasthink. Det går bra. Täck med en handduk. Låt stå. Rör om någon gång då och då.
4. Låt stå tills nyponen sjunker till botten. Det brukar ta mellan 6 och 8 veckor
5. Sila bort nyponen. (Om nyponen sjunker ned tidigare kan du redan då sila från dem.)
6. Häll därefter bort bottensatsen flera gånger. Snåla inte.
7. När det inte bildas någon bottensats att tala om häller man upp sherryn på flaskor.
8. Sherryn är drickbar, gott och väl redan nu men den blir bara godare och godare ju äldre den blir.

Skål och lycka till !

Bättre en fågel i handen.....

I morse på min och Alice' morgonpromenad var det ett förfärligt oväsen strax bredvid vår stig. När jag tittade efter såg jag fem (5!!!) stycken gröngölingar i samma torraka. Troligen en hel kull alldeles nyligen flygga. Men långsam som jag är lyckade jag inte få fram kameran och fånga dem på bild förrän två av dem redan hunnit flyga iväg till ett annat träd. Men tre av dem fick jag ändå på plåten och eftersom jag är mäkta stolt över det så visar jag härmed bilden även om jag måste skämmas för den dåliga kvaliteten. Alla ni duktiga fotografer kan ju låta bli att titta! Jag försökte dessutom att rita dit streck på bilden för att markera dem. Men eftersom jag inte är så bra på det där lyckades jag inte spara i rätt format och därför får ni försöka klura ut själva var någonstans de små pippina sitter.

Jag kanske kan räkna den lilla "bofinken" ( ?-en bofink får ju se ut hur som helst) högst upp till höger som bonus och på det sättet räkna med fyra fåglar i samma träd....

Så fick det bli

Det blev både sylt och körsbärsmarmelad!
Dessutom likörer som ska vara färdiga framemot jultiden.
Dag 1
Dag 5

Krusbären har ännu endast fått konjak tillsatt ,inget socker. Det ska inte göras förrän efter flera veckor, enligt mattidningsreceptet. Då ska jag tillsätta en kokt sockerlag.

Klarbärslikören är gjord efter min mammas recept, med den skillnaden att jag har använt vodka och hon använde Kronbrännvin.

Det lär ha varit allra bäst!

Jag har ett lite kul minne från den dagen för många, många år sedan då mamma just hade ställt en hink med moreller samt två hela literflaskor "Kron" på bordet för att göra den årliga klarbärslikören.

På arbetsbänken strax intill låg också en halv gris!!! Nyss levererad från den gode vännen/ bonden. Mamma skulle göra sylta, korv,salta in skinka, korvkaka, etc som mammor gjorde på den tiden.

Just då knackar det på dörren och in kliver en kusin till mamma. Sällan sedd eftersom hon bodde mer än 30 mil från oss. Denna kusin var: HELNYKTERIST och VEGETARIAN!!! Ridå.

Besöket lär ha blivit kort och hon kom visst inte åter på flera år :))

Snart övermogna

Klarbärsträdet dignar av bär och jag kan inte bestämma mig! Snart är väl bären övermogna. Jag vet inte om jag vill göra sylt eller saft eller om jag ska lägga dem på flaska.I dag har det regnat så jag har tack och lov fått ytterligare en dags respit. Velig som jag är. Det blir nog likör av några, några blir urkärnade och hamnar i frysen till goda körsbärskakor. Resten får nog hamna i magarna direkt utan omsvep.

Ja. Så får det bli!

MEN

Kanske några små burkar med mormors goda sylt......

Spottekräm är ju också gott.....

Klarbärssaft.

Romtopf.........

Marmelad....

Cocktailbär....

Ättikskörsbär....

Körsbärsbrännvin...

.........

Jag plockar inte av dem förrän i morgon! Får se då.

Högsommar / sensommar ?

Jag lämnar ogärna min plats. Temperaturen lagom och solen varm men inte stekande. Att ligga så här i hängmattan och suga ut "det göttaste" ur sommaren. MMMMMMM

Men lite mat måste jag ju få i mig. Härlig fläskpannkaka med lingon idag. Duktiga kocken/gubben har lagat. .

Vi tvistar så smått om de här dagarna räknas till högsommaren eller sensommaren. Själv tycker jag att de har lite av höst över sig. Utsikten bort mot Kinnekulle när Alice och jag tar vår morgonpromenad på berget, är alldeles klar och "långsiktlig", Man ser många många mil bort.

Sensommar eller högsommar, that´s the (very small) question.

Skit samma- härligt är det idag!

Höga stövlar och äggskal anbefalles!

Bilden är från Wikipedia

http://sv.wikipedia.org/wiki/Europeisk_gr%C3%A4vling
I går morse vid 6-tiden hörde Alice något ljud utifrån trädgården och gläfste till lite grann. Jag gick upp och kollade. Där kom en grävling ,modell ganska liten, spankulerande mitt på trädgårdsgången. Såg sig omkring lite och gick ut genom grinden och ut på vägen. Spanade ett ögonblick åt ena hållet, vände sedan och gick åt andra, troligen tillbaka upp i "Östergården", där jag de senaste dagarna har sett att han- eller en släkting till honom -har rumsterat om rejält!



Trots allt tycker jag nog att han har ganska gott uppförande i skog och mark, åtminstone jämfört med vissa tvåbenta varelser. Titta bara så snyggt och prydligt han sköter det när han gör "Nummer 2" Det framgår ju också ganska tydligt att han är företrädesvis bär-och fruktätare- liksom Alice, förresten .:)))
Jag vill dock INTE ha honom i vår trädgård igen! Både för egen men kanske mest för Alice' skull. Jag tycker helt enkelt att grävligar är lite lömska varelser.
Däremot tror jag väl inte som de gamle sa att grävlingar biter sig fast i benet på en, om de råkar få syn på oss mänskliga stackare. Jag tror att jag vågar gå upp i Östergården utan vare sig äggskal eller knäckebröd i stövlarna även i fortsättningen.
Det kanske funkar lika bra att stoppa en bit av lille Herman i Foppatofflorna , av den som jag gjorde skorpor av förstås...

Om han kommer ska jag nog skrika "blaireau" till honom så han förolämpad drar sin kos!

Ni såg väl förresten att den "döda fågeln" i förra inlägget endast var en trädrot på skogsstigen?! Ville bara försäkra mig :)

Spännande morgonobservationer

De som inte orkar flyga ända upp till högsta utsiktspunkten får tydligen klättra sista biten!


En och annan har tydligen gett upp helt! ;)




Alice och jag ,som alltid måste hålla oss när nere på jorden har ändå en hel del fint att kolla på. Som den här vackra "kristallskålen" t.ex. Lika vacker från alla håll.

Vi passar också på att njuta av den ljuvliga färgen på slagghögarna . Vägen här är en vandring i både nutid och dåtid.
Tankarna går lätt till de kraftkarlar som slet - och slet ut sig- här i det gamla kalkbruket. Men ändock- bygden levde då.Kanske mer än den gör idag.

Morgonpromenad med Alice

Alice och jag tog vår morgonpromenad ganska tidigt i morse eftersom SMHI hotade med att det skulle bli varmt.Ca 4,5 km uppe på "Berget" alltså vårt eget Mösseberg. Vi är laglydiga, naturligtvis!
Laglydiga. Naturligtvis

Ingen rädder för vargen här!

Ingen älg vid tjärnen idag

Tre rejäla jättar

Högsta utkiken

Tallarna verkar små i år. Eller är det möjligen en jättehund?

Mellanmål för oss båda två. Mums!

Slutliga belöningen! Utsikt över Vråhålan.
Nu blir det gott med frukost.

Regnet ställer till det

Hänga ut tvätten när det regnar.Nix. Det blir bara att man till slut får ta ner den och skölja om eller t.o.m. tvätta om den.

In med tvätten i torkskåpet då? För tråkigt!

Det blir till slut den här lösningen. Inte alltför kul den heller.

Alltså aktiveras den sedan lång tid återkommande frågan: Ska vi inte ta och köpa en torktumlare?

Snälla. Kom med synpunkter och antingen snurra till det ändå mer för mig eller räta ut frågetecknen. Vilka för- resp. nackdelar har en torktumlare kontra ett torkskåp. Vad säger ni?

För det allra skönaste är ju att torka ute- men inte alltid....

Uppgraderad

I dag fick jag paket från Pam.
Innehåll:Födelsedagspresenter till både Mian och mig.

Vi fyller år med endast två dagars mellanrum. Jag fick ett par underbart sköna Crocs (foppatofflor)- naturligtvis! :) Det här nya paret är liksom mina andra faktiskt inte särskilt insmickrande fotbeklädnader men aktare´va sköna de är! Speciellt det här paret, som har härligt gott mjukt fleecefoder.

Pam säger själv att hon går i sina egna fodrade dito hela vintern lång hemma i Enon, strax utanför Columbus, Ohio. Och vad jag vet kan vintrarna där vara tämligen bistra. Hurvida hon t.o.m. har dem ute i snön vet jag inte. Får väl fråga.

Jag hoppas att Pam blev glad över väskan/kassen som jag sydde till hennes födelsedag, som infaller dagen efter min egen. Jag sydde väskan i lapptäcksteknik, eftersom jag var inspirerad av de fina lapptäcken vi såg när vi var uppe i Amishfolkets områden för en månad sedan. Givetvis kan jag inte alls mäta mig med vad dessa kvinnor åstadkommer. Helt underbara saker. Men jag sydde dock in min kärlek till henne och det tror jag hon känner.


Mian fick också massor av kärlek insydd i sin födelsedagspresent och jag tror mig veta att hon också känner den.

Vad Mian fick av Pam? Jo, givetvis........!! Kolla själva på hennes hemsida.